Finntroll : Nifelvind

Folk black / Finland
(2010 - Century Media)
Dowiedz się więcej

Teksty

1. BLODMARSCH (INTRO)

(Instrumental)


2. SOLSAGAN

Hon sol vid folen av en häll så mönk
Målad, kalkad och kall
Hon drog ett streck
Medd en ryckande arm
Över himmelens rand
Ner till helaste djup

Hon stod på isens blåaste vidd
Målad, kalkad och kall
Hon ristade sitt tecken, sin runa
Med en ryckande arm
Runt vattnes flöden en ring
Havsbestar och ånga då steg

Hon lyfte upp över sky och rymnd
Mälad kalkad och varm
Ur klippors djup en låga då steg
Ur hennes höfte, en storm av eld

Hon lyfte upp över sky och rymnd
Mälad kalkad och varm
Ur klippors djup en låga då steg
Ur hennes höfte, en storm av eld

Ett iljus hun blev av lågans makt
Ensam på rymdens tron
I all sin prakt

Hon ristade sitt tecken, sin runa
Med en ryckande arm
Runt vattnes flöden en ring
Havsbestar och ånga då steg


3. DEN FRUSNA MUNNEN

Ormfamnad av vind och bitter frost
Under arktiisk och obarmhärtig måne
Han sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna'
Dödsjungfruns kalla hand, oändlighetens älskarinna

Han vill sjunka, känna
Hennes anda av is
Sitt liv i byte mot en gåva
En frusen kyss
Inatt, I evighet han sova

Med en viskan så djup som havens från
Ensam men två i dödens mörka snår
Han hör ett ord met makt så mörk
Ur dödsjungfruns vita mund

Han vill sjunka, känna
Hennes anda av is
Sitt liv i byte mot en gåva
En frusen kyss
Inatt, I evighet han sova

Hon lyfter honom med kraft och vilja
Smeker med kyla, bär honom bort
Till sina fäders vita sal
Över rymdens mäktiga hav
Till riket där ingen sjärna lysa


4. ETT NORRSKENSDÅD

Ett norrskensdåd av åndlös skam
Ett dråp i dyster stund
En skarp sten en skalle sprättad
Han drack av liv och lust
Han drack av liv och lust

Ty falt och tjockt var barmablod
Den natt han begick sitt mannamord
I hans ögon bara en best, ingen sans
Då han dansade dräparens dans

Han stänkte på berg och backe
Han ylade och skrek
Mordens smak i röder mund
Garmens blick i månens stund

Ty falt och tjockt var barmablod
Den natt han begick sitt mannamord

I hans ögon bara en best, ingen sans
Då han dansade dräparens dans
Då han dansade dräparens dans

Snart sprang han sin skog
Han löpte bland is och driva
I ändlös tid och vintervarv
Bojor av månens skiva

Ty falt och tjockt var barmablod
Den natt han begick sitt mannamord
I hans ögon bara en best, ingen sans
Då han dansade dräparens dans


5. I TRÄDENS SÅNG

Ett nät nu blivit spunnet
På vasst, sprelande, svart
ärgat av blodets lyster
Döpt i olhelgad saft

En sång om födsel, begynndse
En om vanhelgat brödradråp
En väsa om offer och livets ånde
En om eld, och bett i mark så mjuk

Dock finnes en visa jag ej sjungan
Dess ordalek jag ej talt
Dessa ord min mum ej paassa
Hör kvädet nu i trädens blad

Då vi stå i trystnad
Må deras munnar viska


6. TIDEN UTAN TID

Fåfänga, glömda råd
Ingen nåd, inga tysta ord
Bort sprungna, vilsna
De löpte i en cirkel
Av vändliga onda dåd

Nu eldar spricka ur jordens vrår
Ingen betraktar, inga vittnen nalkas
Var em gång liv, nu springornas
Och skuggornas kung vandra

Där ingen fot, inga issar, inga hovar löpa
Ingen vinge svepa, ingen stjärt u sprattla

En tystnad så tom utan tid

Där springornas och skuggornas mörka konung
Fäller, i sin ondskas svartaste stund, en tår

Hans mörker utan dess ljus
Tom en tår svunnen bland de sisra lövens täckta jord...


7. GALGASÅNG

En gång gick jag kott på ben
En gång kysste jag varmer mund
Nu vandra jag på vägen lång
I myllan hår runt gravars sång

Masken åt och frosten bet
I myllan hår runt gravars sång

En gång red jag gångaren kvick
En gång bar jag rustjacka och stål
Nu vandra jag på vägen lång
I myllan hår runt gravars sång

Fjälen kall och elden het
I myllan här runt gravars gång

En gång stolt och fager man
En gång dock jag svekfaullt dräpt
Nu Vandra jag på vägen lång
I myllan hår runt gravans gång

Nu sjunga jag min galgasång
I myllan hår runt gravars sång


8. MOT SKUGGORNAS VÄRLD

Ve, ve, ve
Dödsfård

Jag vaknade i urmörket
Inget ljus, ingen sol jag såg
Kände en luft, kall mot min kind
Jag steg, mot sjärnot jag steg

Mitt skepp av nagel och tand
Segel av död mans hår
Roddare från krigsgravar
Män av dödens yrka

Minn ststa segling över kolsvard hav
Nu eka min sång, mina sist ord
över stormar, över glaciärens vidd
I morgonrodnad och aftonstund

Från fjärran låt en vinande vind, ett sus
Och en sång ur rymdens ändlösa brus

Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
Dödsfärd

I fjarran jag skådat en eld
Mot den nu likseppet styr
Nagelfar ej välla
Inget segel spricka, bortom stjärnornas ljus

Ormvälvd av sång ur dödens kör
Från springor de sliga bland mörka berg
Jag såg en skog och brinnande härd
Där fann jag mitt hem
I skuggornas värld

Från fjärran låt en vinande vind, ett sus
Och en sång ur rymdens ändlösa brus

Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
Dödsfärd


9. UNDER BERGETS ROT

Vid morgonstund jag skådade på bergets rygg
En fåra som hjärteblod
Djupt jag såg den falla
In i dunklet av bergets rot

Vid solnedgång jag skådade på bergets rygg
Nu som lågor de dansa
I smnarnatten, barnen av hällens stam
In mot dunklet av bergets rot

Modigt jag klängde vid fårans gap
Snart sänktes jag mot mörkerts sköte
Fornfäders sång i sjupet lät

I minnet fann jag då
En sång aldrig sjungit förr
Från mina läppar, från min bringa den eka
Den sång jag aldrig sjungit förr

Vid morgenstund jag skådade i grottans valv
En skymt av vinterns vila ljus
Då steg jag med hast
Ur dunklet av bergets rot

Vid solnedgång jag skådade på marken kall
Inöns och isens täcke
Då blott en stund jag sjungit
Med folket av bergets rot


10. FORNFAMNAD

Upp på översta back
Upp på bergets högsta sten
Jag klättrat dess rygg på alla fyra
För skogens ande, för dem som viska

Ett skrik nu sliga fråm sargad strupe
Ett himlarop, bara skogen lyssna
Ett skrik nu stiga från skurd sinne
Få nu höra, få nu förstä

Älgen gamle, han talt till mig
Om tidevarv utan månens sligar
Skogens fågdar sjungit liv och lycka
I fornfamnad morgonrodnads stund

Jag funnit sanning i kvistars sång
Jag lystrat visdom i vindars gång
Mitt skri nu eka mellan håll och fura
Jag funnit sanning, I kvistars sång

Ett skrik nu sliga fråm sargad strupe
Ett himlarop, bara skogen lyssna
Ett skrik nu stiga från skurd sinne
Få nu höra, få nu förstä

Få nu höra, få nu förstä
Få nu höra, få nu förstä
Få nu höra, få nu förstä
Få nu höra, få nu förstä

Jag funnit sanning i kvistars sång
Jag lystrat visdom i vindars gång
Mitt skri nu eka mellan håll och fura
Jag funnit sanning, I kvistars sång


11. DRÅP

Når svedjor brännes
Bliva min moderskalk avaska

Nifelvind, hör mitt namn
Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra

Ur varje frostkalla, bittra
Onda dödliga natt
ur varje vår då inget växte
då såden aldrig steg

Nifelvind, hör mitt namn
Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra

Vid verje offerblot
Lovande vid roten av varje gang
Fåndande gnistan i mördarens blick
Och sveker i dem som blodet sålt

Nifelvind, hör mitt namn
Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra

Ur varje frostkalla, bittra
Onda dödliga natt
ur varje vår då inget växte
då såden aldrig steg

Nifelvind, hör mitt namn
Gyttjeblod, sänk ditt huvud där jag vandra

teksty dodane przez Polonium - Edytuj teksty