1. GENEVER

Jag och horan är framme i stugan.
Ända sedan jag en vardag för många
År sedan upptäckte stugan
Så har jag haft känslan av att
Jag kommer att begå onda gärningar här.
Medan hon ligger bunden
På stugans kalla trägolv så står
Jag utanför och andas
Av den friska kyliga luften.

Hon är totalt utmattad,
Det senaste dygnet så har hon
Inte ens gråtit men
Jag är harmonisk och tänker göra upp med livet.
Under natten som var så föll
Den första snön och den ligger fortfarande kvar.
Jag ler för mig själv när jag tänker
På hur vackert det är med blod i snö.
Min kontakt med flickan började med brev.
Åh!

Jag skrev henne ofta
Och så passionerat så
Jag kunde knappt tro att orden
Kom från mig själv.
Vad jag lurat henne!

Jag tänker på de försiktiga,
Blyga svaren som hon i början sände mig
Och fylls med nostalgi.
Jag går in i stugan och sätter
Mig ner och bara tittar på henne.
Hon är sårbarheten själv och nu vet
Jag hur rädsla blandat med upphetsning doftar.

Hennes ögon uttrycker smärta
Och förtvivlan men hon har
Inte mod ens att röra sig.
Jag vet att kräket kissat ner sig
Och snart kommer väl avföringen ?
Mitt enda syfta är att hon skall dö...
Men jag tänker inte stjäla hennes liv
Den äran skall skogen få.
Jag klappar henne på huvudet
Och talar lugnt om för henne att
Jag tänker låta henne gå och medan
Jag skär loss repen ser
Jag en glimt hopp i hennes ögonvrå.
Men innan hon tillåts lämna
Stugan med plågoande
Och stank så skär jag
Ett måttligt djupt snitt
I vardera av tösens fot sulor.
Från stortå till häl.

"Gå nu!"

Hon går skyndsamt småhaltandes ut
I skymningen och försvinner.
Jag tror inte hon når ända hem.
Jag sätter mig ner
Och lyssnar till brasans sprakande
Och sprättande, tar ett drickeglas
Med Genever och känner vällust
Och behag spridas i hjärta och kropp.

Ser ut genom fönstret och iakttar
Norrskenet som spelar.
Undra om det går att spåra henne
I morgon bitti ?
Annars kan jag väl lukta mig till henne.


2. ETT FÖRLORAT BARN

Mitt sinnes öga har för en kort sekund öppnats
Och blottats för evighetens mörker
Och det slet och fördärvade under denna stund
För tid och evighet en bräcklig själ

Jag har i tio år
Tio förbannade år
Balanserat vid ett fascinerande stup

Jag kan aldrig slita mig från dess rand
Och jag vågar inte kasta mig ner

Jag längtar aldrig efter himmelen mer
Bortom det blå döljs min Nemesis
Jag söker mig inåt, till centrum
Origo
Min nedslagna blick balsamerar min själ

Så, nyfikna barn, titta inte för länge
Och inte för djupt
Upp mot skyarna

Jag försökte förstå och bli större än Gud
Och evigheten svalde mig hel

Jag är fast övertygad om att himmelens blå
Det fruktade blå
Är dödens färg

Och oändligheten, döden, Gud och blå
Är synonymer, samma fenomen

Så jag hatar Gud som jag hatar det blå
Det oändliga blå som jag sökte örstå


3. TANKEVÄCKANDE SJÄLVÖMKAN

Laktos förgiftar Romulus
Och Remus medans en uppbyggnad tar form.
Lik staplade som hexagram ger historien
Ett färgat sår.
Torn på torn av himmelskt kött.
Lögnare,
Predikanter och förespråkare hamnar alla
På samma påle.

Vaginal vävnad, ofullkomliga hinnor rinner.
Jag vill förlåta,
Jag vill (låt bikta) få dem tills deras banala,
Skrala yttersta förvrids
I ofullkomligheten orgasmliknande skälvningar.
Nu smeker jag deras -------- som om

Jag torkade dem från badhusets väta...

De är alla mina rättfärdiga döttrar
Och jag kommer för dem innebära
Faderlig tillsyn och pålitlig förtröstan.

De leker alla oskuldens
Tankeväckande små spel på det vuxna sinnet.
Är de medvetna om kollisionen
Med mitt kritiska jag ?
Flertalet av omedvetet sex,

Inbjudande hål smeks av tvål
Och händer i en av ignorans befläckad sexuell dans.
Jag vill välsigna alla lättflyktiga
Kroppar och glorifiera vart leende
Och var gest de gör mot mig.

Jag vill örfila deras kinder
Gulligt färgsatta av relativ förödmjukan.
Alla dessa år med självömkans sår
Mellan ljuva och medlidandets lår
Finner sin ände och det
Som hände bringar ingen mänsklig tår.

Vi kanske dig en tanke
Kan bringa med våra sinnen nedtryckta i gyttja.
Kanske kan vi då få dig
Att inse din svaga ingrediens
I alltets ingenting ?


4. SUMMON THE LORD OF BLASPHEMY

To walk in complete darkness
And feel the freezing winds of death
In winters frosty grip, the wods are truely cold.
In a land of desolation I worship the beast

Summon the lord of blasphemy

Kill the ones with believes so fragile
Raise the ones who're mighty and strong
Leviathan, my veins are open for none but You.
I know you're dwelling in dark, tranquil waters blue.

Summon the lord of blasphemy


5. A LOVE STORY

Hej, flicka.
Jag sitter här en bit bort och iakttar dig
Beundrar dig.
Jag har tittat på dig ett tag nu
Och du får min mage sådär pirrig.
Som det brukar kännas när man blir förälskad i någon.

Kär.

Jag tror inte att du har sett mig.
Du skulle bara veta hur du skiner.
Strålar, där du sitter i solens sken.
Jag rodnar när jag tänker på att
Jag skulle hålla dig i min famn.
Våren lockar fram dofter
Som gör mig helt rusig medan
Jag ser dig leva (leka) så lugnt
I din egen värld.

Jag tar en klunk av min öl
Och fantiserar om vad för doft du har.
Säkert skulle jag nog kunna
Gå fram till dig och tvärt huka mig ner
För att lukta på din lilla hjässa.
Du skulle nog inte ens uppfatta mig.
Det är så fantastiskt att få se
Detta söta,
Gulliga fina.

Det mesta i mitt liv som 24-åring är
Så tråkigt och dödligt rutinmässigt...
Men så upptäcker jag dig!
Jag undrar vad du har för
Ett namn och vad du åt till frukost.
Nu,
Precis nyss,
Så kisade du mot solen med
Ett gyllene leende över hela ditt perfekta ansikte.

Du,
flicka,
Du gör mig lycklig i denna korta stund.
Det har du ingen aning om.
Du bara sitter där.
Vad vackert hår du har och klänningen,
En rosablommig,
Den passar dig perfekt.

Jag vill visa dig skogen,
Hålla din lilla smutsiga hand i min.
Låta dig fråga mig olika saker
Och jag skulle svara med kärlek i mitt hjärta.

Jag vill nästan gråta när jag skriver det här.
Tårarna finns där.
Jag finns där !

Jag vet inte hur jag ska formulera mig,
Men jag vill lära känna dig.

Du är ju sä mycket yngre än vad jag är.

När vi är i skogen blir det mörkare
Och då ger jag dig min värme.
Du känner dig lite mörkrädd, då ger jag dig trygghet.
Då ger du dig till mig.

Kommer jag någonsin att bli en pappa?
Kommer du någonsin att bli en mamma?

(Presto agitato)

Allt detta är till dig.
Helst av allt vill jag springa ut till
Dig och krama dig så hårt som du tål
Och rulla runt med dig på marken.
Flicka,
Vi ska skratta och sen ser jag
Dig djupt i ögonen och samtidigt
Som alla mina frågor besvaras
Med den barnsligaste,
Sensuellaste blicken tonar du ner
Tonar du bort...
All ängslan, all hopplöshet
Och all förtvivlan
Jag någonsin känt med ett totalförlösande..

"Jag tycker om dig".

Din kropp talar till mig,
Men förmodligen så missuppfattar jag den.

Jag Älskar Dig!


6. TVÅFALDAG VIKT ÄR EN STYGGELSE FÖR HERREN

Jag vill skada dig.
Det finns så oerhört
Många sätt att göra dig illa på.
Jag skulle gärna bruka vart sätt.
Låta både mig och dig
Åldras medan plågandet
Av dig pågår utan uppehåll.
Nu sitter du här där jag vill ha dig.
Åh,
Under alla långa,
Långsamma år som gått som
Jag hatat dig så frätande starkt.
Då jag känt att jag inte vågat eller kanske...

Du retar mig bara du sitter där
Med din fetsvullna kropp
Och dumma ansikte som verkar vilja
Ge sig an ett försök att lugna mig.
Det finns ingenting du kan göra
Nu ditt missfoster,
Ingenting alls.
Du är så patetisk.
Du verkar inte ens fatta varför du är här.
Gör repen ont ditt feta as ?
Jag tog i allt
Jag hade när jag band fast dig.
Du luktar svett,
Ditt kräk.

Ditt dumma ansikte är så
Jävla enerverande.
Jag måste snart mörbulta ditt köttansikte.
Jag kommer bruka ett måttligt tungt järnrör
Det ligger förresten nedanför mina fötter.
Denna natt skall jag hämnas.
Föreställ dig allt hat
Och hämndlystnad som under
Åren byggts upp.
Försök bara att föreställa dig
Det mest plågsamma sättet att dö på.
Och förstå sedan hur mycket helvete
Du kommer att tvingas uppleva,
Ditt svin.

Jag beslutar om du kommer att få dö eller inte.
Känn hur kall pistolmynningen är
Som retsamt dras över din svettpärlade panna,
Längst tinningen och vidare över din feta nacke.


Jag får nästan erektion när
Jag föreställer mig hur
En kula penetrerar dig.
Kanske ditt svulstiga lår,
Rätt igenom,
Så att du grisaktigt måste
Skrika som färdig för slakt.
Fast ingen gillar väl produkter
Med din fetthalt.
Fan vad du stinker.
Stinker rädsla så.
Eller är det kanske ånger ?

Vad du än må känna så är det för sent nu.
Situationen du befinner dig
I har du själv satt dig i.
Och jag önskar från djupet
Av mitt universum att din dödskamp
Skall bli utdraget lång.

För var minut jag känt
Mig äcklad av dig skall
Jag se till att du får uppleva
En livstid av ofattbar smärta.
Känner du rakbladet,
Det är hyfsat vasst va ?

Jag låter bladet med visst
Tryck spela över din hjässa.
Så vackert att få se
Blodet tränga fram ur den smala skåran.
Som om blodet hölls fångat
I tjockskalligheten.
Därefter går bladet över ögonbrynet
Så att ögat inte får så klar sikt.
Sen tar jag i lite hårdare
Och "aj aj".

Höger näsvinge separerad.

Och sen över dina tjocka läppar
Så att blodet täcker hela hälften
Av ditt ansikte.
Du försöker skrika.
Det bildas blodsalivsbubblor
Till följd av din vanvettsjämmer.
Det kittlar inom mig när
Jag ser din kraftiga hals
Mer nervöst blodpumpade ådror.
Så gärna,
Så gärna vill jag öppna dig.

Ett snitt i livet räls
Och jag får se ditt dumma väsen
Till människa snabbt tyna bort
Förblöda bort.
Jag hatar dig !
Jag vet att du någonstans
I fetmans kropp bär en penis.
En skamkuk som får var blick
Att rodnande avvika.
Den penisen skall bort.
Avlägsnas medan du fortfarande är i liv.
Jag skall skända dig både före
Och efter din död och det låter jag dig få veta.

Njuta skall jag.
Njuta!

Undra hur länge det tar för
En person att förblöda
Bara genom ansikts snitt ?
Nu börjar jag.
Först skall jag dra ut dina tänder,
Sen dina naglar,
Peta ut ögonen.
Spräcka trumhinnorna,
Pulverisera testiklarna,
Krossa knäskålarna,
Knäcka käken,
Bryta ryggen och samtliga revben.
Nu blir det klart för
Mig hur jag skall döda dig;
Knytnävsslag mot ditt hjärta till det stannar.

Satan om detta offer har en själ,
Fånga!

Fånga!


7. EPIGRAM

Kläng inte på mig mer.
Dina slaka åsikter försöker
Lirka sig in i min skadade rygg.
Ta du din falska ton
Och håll ut tills sanningen blottas
Och falnar. in dolks knivblad
Är för kort,
Nacken irriteras,
Inte såras.
Utomhus ligger skaren fast och tålamodsfull.
Idiotiskt solljus försöker rubba
Klimatet och balansesn
Men försöken är förgäves,
Ha ha !

Mörkret består
Och dess klarhet är uppskattad.
Mitt flin är blandat
Med tragikkomik och och avsky när
Jag ser din förlust av tänder,
Koncentration,
Naglar och personlighet.

Du har alltid varit välklädd
Och hövlig men formalitetens ansikte
Är täckt utav rosa/lila bristningar
Som om vilsekomna binnikemaskar
Och springmaskar stred,
Under ditt anletes hus,
Om territoriet.
Du lever och verkar välmående.

Är det jag som är trasig när
Jag inte begriper varför du ej
Ser hur passé,
Disträ och slätstruken du är ?

Sår,
Plåster,
Blödning,
Bandage.

Du tynger mina axlar,
Ryggen värker,
Stegen blir tunga.
En bördans ryggsäck ihopväxt
Med min hud.
En bitter tyngd av självhädelse och självinsikt.
Min skalle är öppnad,
Blottad.
Våt av aceton.

Präster tänder stickan
Och för den mot målet.
Hjärtat slog inte
Men hjärnan tänkte fortfarande.
Ansiktet förvreds av dödsspasmerna
Och en efterlängtad
Sömn tog vid.


8. METAMORFOS

Jag skär genom mina lager.
Lager av preventioner
Pretentioner.
Av masker och förklädnader.
Prestige och stolthet.
Jag blottar min kärna.
En infekterad nukleus.

Strålande som aftonstjärnan.
Den bländar och brinner,
Men ljuset är svart och elden så kall.
Så kall att den bränner.

Den förtär och bygger upp
I en evig reaktion.
Byter ut det jag var,
Men förrädiskt långsamt.
Vad skulle jag vara om fem hundra år,
I denna kalla mutation ?

Jag vill inte veta.
Det vill jag inte alls veta.
Men jag kan aldrig
Gå tillbaka till ljuset och värmen,
Och glädjen,
Som jag saknar så...


9. ACROSS THE FIELDS OF FOREVER (EDGE OF SANITY COVER)

It all began with the shades
Of what we never thought existed.
The vision of the distorted views
Was no longer an illusion.
It was the plain and bitter truth.
My divination that I never dreamt
Was now to become.
The pseudo silence an all I have unseen.
Life is a darkened silent barricade
Between all I am and ever wanted to be.

We're soon to die
Inherit the wisdom of the earth
Who has struck the bell?
That leads us into hell

I explore myself with my inner eyes,
The prodigal son dropped
His disguise
I stalk through the fields
Of my forsaken memories.
Fading away like
Withering travesties.
My inborn lust for adventures
Of sharpeless nature and kind.
I lie here clutching at straws,
The dream savant chose
Me blind

And then we die...
Inherit the sadness of the truth
Erupted are the seas
The epitaphs written in the breeze.

Eradicate our bounds from the earth
Internally,
Eternally never to emerge
Torment--Death on holy ground
Carnage--In blood we drowned...
The world cracks and we fall into decay
The waves of Styx sweeps the dying
As I caress their souls.

My knowledge tickles as I cry,
The sorrow spectrum grows.
I weigh my anchor and sail thru the rainbow...
There's no future to alter
I enter the other side

And now we're dead
Inherit the secrets neverknown
Explore the universe
Behold the ancients' curse
The Dead shall walk the earth.


10. KROPPEN VAR MITT FÄNGELSE

Just som oljuden
Som värst skakar om min skalle.
Just som skarpa strålar
Av horljus överfaller mitt sinne.
Just som balansen börjar svikta
Och synfältet flimra.
Just som andningen blir ryckig
Och hjärtslagen ojämna.
Då känner jag cirkelsågen,
Rondellen och bandslipen.
Mängder av härdade
Sylvassa tänder som flinandes torterar.

[Chorus]

What is evil?
I like the word.
Can you define it ?
...Can I ?
Rain is beautiful but it makes you sad.
Light a candle and keep it under your coat.

Varje enskild smärtimpuls
Multipliceras incestuöst.
314 kristus-remmar
Av läder håller min kropp på plats.
Nyss var jag mitt ibland dem,
Jag lät mig finna mig i tristessen
Men kände ingen fara,
Inget hot.
Jag var "den tyste".
Nu skrattar dem.
Förenade imbecillpatetiska anencefaler.

[Chorus]

What is evil ?
I like the word.
Can you define it ?
...Can I?
Rain is beautiful but it makes you sad.
Light a candle and keep it under your coat.

Ibland tycker jag mig se småflickor
Som klappar händer medan åskan mullrar...
Ibland tycker jag mig se regnande
Blod och sperma träffa deras rödblommiga kinder.
Ibland tycker jag mig se
Gud faders konturlösa uppenbarande
Sänka ned sitt varnande finger.
Ibland känner jag med
Starkaste övertygelse hur Herre Satan
Kramar om mig i min kättjade existens.

[Chorus]

What is evil ?
I like the word.
Can you define it ?
...Can I ?
Rain is beautiful but it makes you sad.
Light a candle and keep it under your coat.

Jag har en väg att gå,
Men än så länge vandrar
Jag i diket nedanför.
Jag vet inte ännu hur jag kommer upp
Men jag känner ohelig närvaro.
Åh,
Mörker.
Djävulens trygga och skrämmande Helvetesmörker.
Remmarna lossas,
Vita duvor exploderar,
Skratt ersätts utav miljoner
Unisona dödssuckar.
Bortom förståelse...
Bortom ordförråd...
Något ofantligt kommer
Och jag är en del utav evolutionen.
Jag är en del av evighetens evighet.

Fyra korsfästelser,
Fyra vänner är för alltid
Gjorda till intet;
Sanning,
Lögn,
Tid och rum.
De hänger med huvudena mot varandra.
Och bortom de falnande/fallande
Stjärnorna kan (inte) skönjas
Ett skadeglatt flin...
Satans min är fin,
Spela symfonin.


11. ETWAS BESONDERES

(No lyrics avaibles)


12. EKSYNYT

(No lyrics avaibles)