1. VANDRING UTAN SPÅR

Vid mina vårvackra vägar
Lyser solen alltid lågt
Skuggor långa
Bakom bark och barr

Att sluta eller vända
Där skogen tätnar
Valet och kvalens natt
Stundar nu så snart

Skymningen efter en vacker dag
Känns som att någon lämnar...
Men nattens prakt får en inget att sakna eller längta

Den klara himlen
Så mörk men ändå så ljus
Stundom röd av blod, stundom kall i gråblått skimmer
Men alltid att själen behaga

Kvar han stod när alla lämnade
I eftertänksam melankoli
Han valde vägar ingen annan ville gå
Och stannade i eftertänksam melankoli


2. ENSAMHETENS ANDAR

Självvald den är, den ensamhet här önskas beskriva
Ifred vill den vara, och längtar alltid bort

Bort från dig och ditt

Aldrig fylld av avsky
Alltid fylld av kärlek
Till ensamheten
Till människan

Den ensliga vägen alla stundom vandrar
Ingen står beroende av andras ben
I tanken
I önskan
Till ensamheten, till människan

Frigjort är köttet och leder anden
Bort från kroppen
I samförstånd ett avsked aldrig delat
Med din verklighet


3. TILL SLUTET

Av ruttenhet är jag smittad långt in i märgen
Skelettet är skört
All vävnad faller av

Likt sorgens träda redo att falla
Ner i stoft
Av oklar härkomst

Det sista som sviker är synen
Synen fasar i avsaknad
Av tolkning

Jag är ej längre ett jag
Svartsynt utlämnad till enkla intryck

Som porösa glober
Mina ögon är jordar
Redo att se rymdens korpar
Flyga fritt i klagosång
Mot skymningens lugn
Var jag endast känner lättnad

Till slut är slutet till ända
I övergiven natur strövar känslor
I fred då köttet ej längre finns


4. SJÄLAVRÄNGAREN

Fly solens skändliga sken
Förneka alla ord de krävt
Skär ut din tunga
Ditt veka kräk

En tingest
Av blod och horn
Bortom universums ände
En doft av höst
Lämnad, skuren på marken

En lämplig plats funnen
För avveckling av allt som betrotts
Alla lögner som skapats
I brist på bättre

Lämna livets glädje
Svept i oredans tomrum
I urtidens tystnad och tröst


5. HJÄRTA AV STEN

Som kallsvettningar pärlar sig
Nattens frost, av solens första strimma
Ett obevekligt uttryck för rädsla
Alltid slår det till efter nattens sista timma

Det vet lika lite som vi om vad som väntas
Vi kan alltid fråga men aldrig förstå några svar
Som i symbios, utan kontakt
Ändå finns du alltid där

Kallsvetten fryser på min hud nu torr som bark
En ny mening, en ny kropp
Att i nästa dag aldrig vara den samma

Mina hjärtslag slår allt mer sällan
Tungt som tusen stenar
Blodet rör sig allt mer långsamt
Alla sinnen stelnar
Och fryser samman

Du lät mig in i ditt rike
Det jag inget visste om
Nu ingen längre lyssnar till mina ord
Som inte gräver djupt i skogens jord


6. TILLÄGNAN

(No Lyrics available)


7. SKUGGORNAS DOP

Öppna portarna och låt dem flöda...
Abstrakta horndjur mot ditt innersta, yttersta djup
Giv dem din frihet
Blott ett ögonblick är kvar

Fångad i klarvita virvlar
Bestulen all närande skugga
De sekunder som återstår
Varje steg skall eka
Till all tids ände

En offrad själ till en högre meningslöshet
Allt förlorat i ett namngivet kaos
Hur låta sig plundras
Av dess bistra ärekränkningar

En offrad själ till en högre meningslöshet
Allt förlorat i ett namngivet kaos
Född mot världen
Född mot livet
Född mot viljan