1. GALDURKONST OCH TUSENSKRÖNOR

(Instrumental)


2. DANSA DEN ONDES VALS

Ett virrvarr av skuggor ruvar om natten
Förutan sans vid dimklädda vatten
På mossvuxen sten en gråblek skepnad
Spelar ondskans vals i grym svepnad

I hundratals timmar , svängt har dansen
Beslöjad magi, ty du ser ej svansen
Utmattad, urmärglad bortom förnuftet
Alldeles glömt att hjärtat är brustet

Sorgekvädet avtog med kvällen
Då spelmannen plötsligt stod på hällen
Med blixten kom så åskans dunder
Marken rämnade sex fot under

[Chorus:]
Kan du höra honom spela?
En förtrollad ton så mild
Då stråken gnider ondskans fela
Lurar dig in i dansen vild
Utan vett du travar
Frände med hålögd gast
I mullen endast tomma gravar
Knotor rullar och skrapar vasst

Väsen har rest sig från kyrkogården
Men spelmannen ännu valsar, den dåren
Sin själ han sålt till Djävulens lustar
Utmattad, urmärglad du ännu pustar

Ej hjälper skvatt hur mycket du skriker
Ondskans lakejer aldrig sig viker
Ej hjälper då blod forsar ut ur halsen
Ty du kan blott svänga med i valsen

Crescendot nås under spöklika timman
Under ankomst av torvmossdimman
Blodet spills invid spelmanssvansen
Vandöda skelett hänger kvar i dansen

[Chorus]

I evighet han då alltid skall spela
Den ondes vals med sin ruttnande fela
Fördömdas sånger i tidsverket eka
Där dödens skuggor ännu står bleka

[Chorus]


3. LINDORMEN

När natten blickar mot gryning
Och månen bytes mot sol
En rungande hymn, över jordhålors ymn
Så tystnar den spelande Näckens fiol

Då fryser hela naturen
Ty det ilar längs dess rygg
Ut det mörka hål, ett flammande bål
Där lindormen, urgammal slumrat trygg

Dess sinne är präglat av ondska
Och underjorden den styr
Ur lindormens nos, ett svavelklätt os
Där brinnande, vredgat etter nu pyr

[Chorus:]
Med ett skal bepansrat av hårda fjäll
Som simpelt krossar svärdets klinga
Lindormen träder på stenprydd häll
Lyfter sakteligen sina vingar
Beger sig ut över dimmornas dok
Uti morgon, disig, tung och gräll
Drar svansen efter sig likt ett ok
Som skrapar vasst likt en skalpell

Nu flyger den över dess himmel
Som är bortglömd för all tid
Där skog och sjö, och vind och snö
I hundratals år har vilat timid

Ett förtrollat sagoväsen
Som slumrat i dess hål
Men den rungande hymn,
Över jordhålors ymn
Ater har väckt dess bävande vrål

Nu måste du galdra trollsång
Du bidande, resliga skald
Ett kväde så blid, över dalgång och lid;
Sålunda lindormen äro befalld

[Chorus]

Nu draken drömmer stilla
Av skaldens galdersång
En sövande ton, ifrån bergets tron
Och lindormen slumrar åter en gång


4. FOLKSAGAN

Det tisslar och tasslar
Bland stenar och granar
Vitterfolk under ladugårdens grus
Urgamla seder om trolltyg banar
En lockande stämma i vindens sus

Sjörået seglar på nordrikets vatten
Strömkarlen spelar på vitan strand
Skälgastar prålar i mörkaste natten
Trollkonor, ledda av Den Ondes hand

[Chorus:]
Aftonrodnaden skimrar på himmeln
Varslar om nalkande ovädersstorm
Norrskenet brinner i midnattstimmen
Därunder tar mylingar mänsklig form

Iskalla regnet piskar i viden
Mänsklig kropp kyls i ben och märg
Korpinnan stillsamt vakar i linden
Blickar upp emot trollkungens berg

Gråbleka bjäran av
trollkärring liv skänkts
Tre droppar blod, ett dragväsen fötts
Draugvålnad i mörkan hav fallt och dränkts
Vid korsvägen har tre gastar mötts

[Chorus]

Ovädret bringar fram starkaste blåsten
Ett andetag likt ett omen om storm
Bara du ej vet vad dväljs under frosten
Vättefamiljens grymmaste form

Om natten hon rider dig, lömskaste maran
Förtrollar allt ifrån folk till få
Folksagan danar grymvulna faran
Resar i stormen behöva ej lä

Lindormen runt sagoskatten sig ringlar
Från horgen höres galder och sejd
Aftonstjärnan i gryningen dignar
Älvalek över daggvuren nejd


5. LEGENDEN OM BERGASKATTEN

Bergsklyftans ljus skimrar
Kastar silhuetter
Så bjärt det glimmar
Uti kalla nätter
I fjällkammaren döljes skatten
Glömd av legender
Men uti mörka natten
Ett grymt följe återvänder

[Chorus:]
I urgamla sagor det skrivet står
Att ett åldrat följe hemåt går
Då guldharpor spelas uti dal
Fjät som löper mot bergasal
När bortglömda folket skatten fann
Återföddes legenden sann

Guldharpan ljuder
Över lid och dalar
Trolska magin inbjuder
Oknytt till dess salar
Den skarpaste törn och sten
Dunkelhetens fränder
Vakar kring skattens skens
Likt blottade vargatänder

[Chorus]

Nu höres vargens klagan
Ekande i tomheten
Ett varsel om bergasagan
Då svinner stillheten
Trollskattens rikedomar
Oknytt har vänt åter
I stormens skrivna domar
En vindpinad stämma gråter

När månen står som högst
På det segel i skyn
Som trollskatten under bider
Magins själva flöde är
Då en blossande syn
Från förfäder svunna tider

[Chorus]


6. NÄR ALLT TYSTNAR

Enslig stig går mot lundars fång
Upp till gläntan vid skogens bryn
Månen stiger nu ännu en gång
Dansar stillsamt upp mot skyn

Vinden avtar i kvällningens hand
Mojnar och lägger sig togligt ned
Mörket sprids över trollbundet land
Ulven ylar på enslig hed

Månen splittras, nu syns blott halv
Ulvens jämmer det svinner bort
Ekot avtar i berggrundens valv
Natten tar över kvällningens lott

När allt tystnar blir landet som nytt
Dimman sveps över gran och bok
Lägger sitt täcke på djur och knytt
Omslutes uti töckendok