DISC 1


1. HULDRAN

Under täta kvistbältens gälaved
På ljungklädda hygler och furvuxen hed
Under månskärans spirande skymningsglans
Som förtrollar och fägnar i skugglekens dans
Mannakulning ljuda i fager ton
I skydraget insveper daggstänkta mon
En skepnad skönjes nu ute kvällningens fång
Och trånande sjunger en snärjande sång

[Refrain:]
Själasutten
Ditt tunga sinne lömskt hon tjusar
Hålrygg rutten
Dig leder i fördärv
Själasutten
Ditt arma blod för huldran rusar
Hålrygg rutten
I dunkelheten kärv

På skogens rese färdes de vildsköna rå
I stjärnpraktens lyster längs den hogstarka å
Hon dig lockar från milans glödande kol
Och fördärvar sinnesfriden hos din gemål
I gruvlig oro hon kallar ditt förslavade namn
Men fjättrad du står i skogfruns giriga famn
Hon var den vackraste mö som bland kvinnfolk fanns
Men i gråmossan släpar en djurlik svans

[Refrain:]

Nu när myrdimman tätnar i gryningens tid
Åter igen du är hemma vid
Men i själen du våndas och tiden blir svår
Ty tankarna färdas mot vildvuxna snår
Att i dövelse tjäna det blevo din lott
När skogsnuvan kallar och tar dig förgått

[Refrain:]


2. I TROLLBERG OCH SKOG

Den skymningsröda dimma
I trollberg och skog
I älvakungens timma
I trollberg och skog
Någon klampar i bäckarnas brus
Med törsten av gravölets rus
Där lömska göler glimma
Som villjarna tog

I åsmark lystet ströver
I trollberg och skog
Han som ditt liv föröver
I trollberg och skog
Sedan istid sig vintern har dröjt
Från benpipa utskuren flöjt
Hörs toner som bedövar
Som modfälld lamslog

[Refrain:]
I den strålfångsfalnande himmelsglöd
Vedergällningens stämma nöd
Fruktas utav heden
Martallskuggans sändebud
Svept i den ljudfyllda nattens skrud
Stjärnhimlen är hans kylande brud
Och de vigs när kvällning vidtar

Makt i starka nävar
I trollberg och skog
Men inför gud han bävar
I trollberg och skog
Klockans klang i korsmannens spår
Han drömmer om hedninska år
Mot ödemark han strävar
När kyrklockan slog

Den dagabräcktning vaga
I trollberg och skog
De första strålar svaga
I trollberg och skog
Med vandringsstav i furstiga nord
Som skall skådas och ej kläs i ord
Förtäljts har mången saga
Från trollberg och skog

[Refrain:]


3. ÄLVADIMMANS OMDANING

Älvadimmans virveldans i nattens serenad
Ett jungfruskimmer skrider över myrmakrernas mad
Dimslöjor ses nu tråda i förtrollande skådespel
Denna stjärnfagra syn har evigt präglat folktrons arvdel

[Refrain:]
Med fångarmar utav solröken tät
I skogarnas djupa höstmajestät
En aftonmö går andlösa fjät

Hon träder på den mosstäckta jord
Med kvidestårars dystra ord
Omskaldad i de fjällhöga nord

Älvalekens dolda kraft från sagoålders tid
Väver sitt töcken stillsamt upp mot den branta lid
Hos vandraren i natten som bevittnat dess ögonfröjd
Snart ångestdrömmen tränger i hjärtekammaren förtöjd

[Refrain:]
Med fångarmar utav solröken tät
I skogarnas djupa höstmajestät
En aftonmö går andlösa fjät


4. ULVSKREDE

Mörker och måndimmors nattliga prakt
Famnar nu skogsklätt hölje
Tronar den molntyngda nordröna trakt
Med varande köld i sitt följe

Bak tigande furor på urmodig hed
I kvalfyllda skrymslen vad dväljes
Vad skärskådar girigt mot daltången ned
Där skälvande skepnader kväljes

[Refrain:]
I skymning stryker blodhågad ulv
På hungersfärd leder fränder
Törstdriven vädrar vidfaren skulv
Med döden bak blottade tänder
Flerstämmigt rop invid granbergets block
Bryter den isande tystnad
Rödsprängde ögen i blodpälsars flock
Glimmar av otyglad lystnad

Halvdager sprids över höjd över ås
Skugghärar vakar på liden
Men sänkor och myr som av dimmorna nås
Döljes när dag är förliden

Kall äro jorden där vargbytet låg
Varmt är dess sinande flöde
Den vakande sårgam som härnaden såg
Sänker sig över den döde

[Refrain:]

[Vers 1 & 4]

[Refrain:]


5. FJÄLLSTORM

Av nordlig prägel först höres viska
Den arga vind som fimbultrakter skola piska
I kulet väder
Den härdar dem som pinad ödemark beträder

Dess karga klagan så ödesdiger
Nu likt ett härskri emot himlabågen stiger
Dess grymma iver
En höstlig årstidssång som tystnaden fördriver

Dess makt nu stegras, de veka fasar
Inför den stormblåst som i luftfärder rasar
Nu sorg befaras
Inunder olycksmoln där död skall vederfaras

De dystra toner som ekar åter
Besjungs av fagra stämmor som för vinden gråter
Den omlit kväver
Då, liikt en vredgad gudom som sitt dödsgarn väver

[Refrain:]
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom

Det råder vargtid och bråda dagar
Ej ens den rovlystne järv i blodtörst jagar
För regnets ilar
Bland klippors skydd då i blodruset vilar

När nordlig fornmakt sig framåt bryter
I raseri då ilsket filmbulstormen ryter
Den själaprövar
Det starka folk som i förgätna marker strövar

Den piskar nu fjällets snöklädda rygg
Där rimfrostgrå jökultungor består
Den isande kraft så vederligt stygg
Varslar om vinter dräpande svår

[Refrain:]
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom


6. I HÖSTLIG DRÄKT I

I ydesnårens huld du speglar furostam
Innerligt du strävar längs källmossen fram
I gryningsfrostens fägring så klar, så kall
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

Ett vildmarkshymnariums fänslangde ton
Sträckes emot skogshuldad vitterstron
Septemberprakten gykker den lövtäckta bäck
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

[Refrain:]
De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad

I skymningstiden famnas ditt rofyllde sel
Där videskuggor leker i ett skymlande skådespel
Nu töcken åter stiger ifrån bäckflödets härd
I höstlig dräckt, i höstlig dräckt

När vinterliga slöjor sig sänker ned
Och vattenyten hårdnar av kölden så vred
Dock ännu oss du fägnar i islupen prakt
Ur höstlig dräckt, ur höstlig dräckt

[Refrain:]
De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad

[Refrain:]
De vita dimmornas färd du styr
Din bundsförvant äro vinden som yr
Längs en margfladig lågslands myr
Du stilla glänsar i tystnad


7. MYRDINGAR-MARTYRIUM

Hjärteslitande drama präglar märgelgrav
Rolös seglar nattravn i aftonens villande hav
Myrding dansar ljus ur banemannens frid
Tills vedermödans gryning illfundigt tar vid

[Refrain:]
Dvärglika siluetter åp torvmossen sig rest
Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest
I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod
De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod

Fröjdestuken myrding börd av martyrium
Nattravn visar stigen ut från griftens rum
I forngrå mossa innslöts din kropp så ung
Ditt öde äro snärjt i synden töckentung

[Refrain:]
Dvärglika siluetter åp torvmossen sig rest
Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest
I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod
De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod

Martyrium - Din själ har slavat för nidingsdåd
Martyrium - För banemannens skall ej ges nåd

[Refrain:]
Dvärglika siluetter åp torvmossen sig rest
Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest
I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod
De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod


8. ALLFADER VISE

De sändebud
Allfader vise
Vid blotklippans harg de svävar
För den högste gud
Allfader vise
Nu nidingen han bävar
I ljungeldars sky
Allfader vise
De ögon skall han styra
Från ovan ty
Allfader vise
Ett offrat men vunnit fyra

I kvalvädrets mist
Allfader vise
Om natten då trollen ströva
Av ravnarnas list
Allfader vise
De lockas att dagern pröva
En dimma så grå
Allfader vise
Himmel och hord förenar
Så kall och rå
Allfader vise
Bland liktyngda grenar

[Refrain:]
Ut på de svarta hav
Sjögriftens lågor
Stiger från hövdings grav

Rök famnar natten sval
Likbål i vågor
Färd går mot högan sal

Kampeldens kung
Allfader vise
Med dvärgsmidda svärdet strider
I sinnet så tung
På åtta hovar rider
När Valan spår
Allfader vise
Om förutbestämda öden
Ett undergångs år
Allfader vise
Leder oss in i döden

[Refrain:]


9. FJÄLLDROTTNINGENS SLOTT

Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd
Ett slott bland klippor synes ifrån kustlandets istäckta fjord
Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd
Dess skrov står sargat av den renande stormen dräpande hård

[Refrain:]
En islupen dimbild mot bergstupen vätter
På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala
Nu er det långt till solvita nätter
De av älvefärden dansar på hällarna hala

träget ekar rösters rop genom natten tom
De ljuda skall över rikets vidd till dess högborgs kungliga torn
Snart så skal de väcka urbergets slumrande gnom
Vida skola höres furstliga stötar från bronsgjutna horn

Mörka skuggor rör sig över berg og häll
Månens strålar brytes genom tigande lövgrensverk
Dyster skepnad vandrar i den sena kväll
Skådar troget över himlabrynet mantlad i särl

[Refrain:]
En islupen dimbild mot bergstupen vätter
På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala
Nu er det långt till solvita nätter
De av älvefärden dansar på hällarna hala

Stillhet råder från dung till skär
Mörka moln sig dock vidgar
Härar samplas och blodsfanan svär
Trohet, och tronen blidkar

Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd
Ära åt de dräpta som förhindrade fjällrikets fall
Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd
Nu hon vaknat ur sin dvala och åter härska skall


10. TROLLPISKAT O¨DEMARKSBLOD

Skuggestalt i vintergryning hållfast i skuldror
I ådrorna sjuder träget trollpiskat ödemarksblod
På frostbeslöjad bergsklint skönjes trånande huldror
De varsler ämner förslava män av styrka och mod
En fager synvidd präglad utav fjällmyr och branter
Där ålderstigna furor resligt sträckes mot skyn
Snökristall på solddränkt gren likt isdiamanter
För vind de dansar lyriskt i ögonfägnande syn

[Refrain:]
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd

Vittervandrad jord står klädd i vinterödslig slöja
Han lågmält skådar spåren från översinnlig värld
De synes i den djupa snön som länge sig skall dröja
I lidelsefrihetstrakt den mångbesjungna härd
Bland kitteldal och fjällrygg han beger sig att hämta
Sitt byte vars hjärteblod skall färga isen röd
I fjärran bygd där skola själaklockan höres klämta
När kölden offer krävt, skall det ätas sorgebröd

[Refrain:]
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd


11. DRAUGEN

När månstromman svinner från vågornas svall
Dess moder bak molnskyar vandrar trind
Den klagande lymningens viderskall
Ljuder i bitande avlandsvind

I Aftonens mörker då stormarna skred
På nodriket djupsvarta böljande hav
Draucgens skepnad på vågorna red
Över dess virvlande vattengrav

Böljebägarens vildsinta kast
Sen urminner skänker ett kärvhetens arv
I skenrök nu skymtas grymvulen gast
En vålnad som varslar om vemodets darv

I kvävande mörker han nidrades ung
Sorgfällighetens börda han bår
Sjëlen nu irrfärder ödestung
Bland lömska blindklippors tigande här

[Refrain:]
Ett kustlandskap i daggvuren tid
Den dystraste ymn av stormarnas hymn
Draucgen beskuggar sjömans frid
I mörker mareldsskimmer tar vid

[Vers 1 & 2]

[Refräng:]
Ett kustlandskap i daggvuren tid
Den dystraste ymn av stormarnas hymn
Draucgen beskuggar sjömans frid
I mörker mareldsskimmer tar vid


12. SKYMNINGSDANS

Han länge bevandrat den mångmila skog
Med sorgepinat sinne
Själavåndan hans livskälla tog
Sen år av mångfald hans tilltänta dog

Ensligheten och köld honom tärt
Hans vemodssjäl förstenas
Fördriven är drömmen som honom har närt
Fränder han lämnat, allt som han höll kärt

[Refrain:]
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder

Bland stammar som skådat den tärande höst
Går sagolika väsen
Skymningsdansen som skänker hans tröst
Nu lindras den smärta som tyngde hans bröst

I gryningstimman de älvtoner ljöd
I lömskhet evigt ljuda
De skola stiga mot himmelen röd
Skymningsdansen, den sorgbrutnes död

[Refrain:]
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder


DISC 2


1. TROLLSLOTTET

Om dunkel stig i mångmilaskogar förtäljs i bergasagan
En snårig led som kantas av gyger som har blivit til sten
I grenars verk av vindars iver höres ödslig klagan
Vad lurar bortom nästa krök, bortom irrblossken?
Din rädslo äro större än att bliva rovdjursföda
När du trampar stigens väg i mystisk labyrint
I ringlande vandring svår, en ändlös trälamöda
Genom kitteldalens djup upp mot högan klint

Vid dess slut den digra skugga fägnar mänskligt öga
Lockar trolskt i aftonbärgring med borglik silhuett
Med vindbrygga över vallgrav tornen prålar höga
Som från en fyr det starka ljusspel äreporten beklätt
Ett avskorligt kungadöme i molnens vida kappor
Nedanför nu synes vandra midnattflammans hov
Tunga steg uppför berget forna tempeltrappor
När drängsol går i himlen högt, de prisar nattens lov

[Ref:]
I trollslottet
Trollslottet, sagovindars boning
Trollslottet
Trollslottet

Skuggornas runokväde ifrån denna klunga
En dyster hymn av malmklangsstämmor ifrån hedna valv
De grymvulna urtidstroll i norrönt mål nu sjunga
För denna urlivsformens väsen själva berget skalv

Som villebråd i stenlagt rike nidfullt du beskådas
De omvände synesns bilder, även dina ord
Och aldrig skall du från urtidsborgens klor benådas
Ty du bjöds på glömskebrygd vid trollkungens bord

[Ref:]
I trollslottet
Trollslottet, sagovindars boning
Trollslottet
Trollslottet


2. VILIEVANDRING

Enligt urmodig skald
Stundar tid för gald
Förenad med trängtan och varslande hymn
Uti förstemd sång
Snärjd av kvällens fång
Ur hålstam nu reses från jordhålors ymn
Mellan stenrøs och dal
Uti mångfälligt tal
Alverfolk och huldror i trolldunkel här
Längs de viliestråk
Över grankärl och råk
I månglans nu färden går som glitterskruden klär

[Ref:]
I margfaldigt tystnad
Vilievandring
Griftemörker höljer solskyggt troll
Med högstyrkt lystnad
Vilievandring
De lockande sveper sin mantelfåll

Blickar glimma lömskt
Återspeglas drömskt
Likt skymlande lyktor i mulnanda kväll
I de urgamla spår
Denna ansamling går
I stjärnprakt de följa nu en stig över häll

Av jordhålor närd
Ut på trollbunden färd
Med hålrygg de ävlas i skogslängors huld
Av den skuggrika sfär
Dunkelhet de bär
Förvetna om skymningsvärldens sägensrika guld

[Ref:]
I margfaldigt tystnad
Vilievandring
Griftemörker höljer solskyggt troll
Med högstyrkt lystnad
Vilievandring
De lockande sveper sin mantelfåll

Enligt urmodig skald
Stundar tid för gald
Förenad med trängtan och varslande hymn
Uti förstemd sång
Snärjd av kvällens fång
Ur hålstam nu reses från jordhålors ymn
Mellan stenrøs och dal
Uti mångfälligt tal
Alverfolk och huldror i trolldunkel här
Längs de viliestråk
Över grankärl och råk
I månglans nu färden går som glitterskruden klär

[Ref:]


3. GALDERSBESJUGEN

Kungadottern vreds av våndans härskarmakt
Sinneskrampen kom från drömmen
Drömmen om en guldkrans blanka prakt
Från sagotidens mörka gömmen
Om dess höghet det har skrivits om i dikt
En magisk isbjörn som förtrollar
Förtrollar dottern med sin tjusarbikt
Som frilig står i klänningsfållar

[Ref:]
Hon jordbunden blir av isbjörnens röst
En klangfull suck från naturens bröst
Med guldkrans om hals hon funnit sin tröst
Och galdersbesjungen bliver
Mot äventyrvärld där vigsel skall stå
I guldslott bak fjäll, vid friska å
Flöjttoner nu moränkullar nå
Och stjärnbanors glödariver

När skymring spänner himlaväven bjärt och grann
Förvandling sker i aftonsunden
Stunden då skogen gullfar bliver man
Av trolldom han är slavigt bunden
Men om makan skulle skåda denna hamn
När dagabräckning börjar glia
Glia så varmt. Från ovälgärningsfamn
Sin brudgum ej då går att fria

[Ref:]
Hon jordbunden blir av isbjörnens röst
En klangfull suck från naturens bröst
Med guldkrans om hals hon funnit sin tröst
Och galdersbesjungen bliver
Mot äventyrvärld där vigsel skall stå
I guldslott bak fjäll, vid friska å
Flöjttoner nu moränkullar nå
Och stjärnbanors glödariver

För detta ting han levde i skräck
Att hustrun skulle se hans gestalt
På natten han är likt skönlockig näck
Fast fagrare ändå, ja tusenfalt

När solvagnen går han åter blir björn
Förbannelse i mången dagar
Trollpackan fjärrser genom örn
Hans lidande henne behager

[Ref:]
Hon jordbunden blir av isbjörnens röst
En klangfull suck från naturens bröst
Med guldkrans om hals hon funnit sin tröst
Och galdersbesjungen bliver
Mot äventyrvärld där vigsel skall stå
I guldslott bak fjäll, vid friska å
Flöjttoner nu moränkullar nå
Och stjärnbanors glödariver


4. NÄR ÄLVADROTTINGENS KRÖNS När

Vid mosslaggan blöt och lömsk
En margfalsfärgad dimma
Älvakungens här, så drömsk
I underskön dansk
Dannejungfruars stilla gång
I gåtfullt skimmer glimma
Jordens puls, en kröningssång
Förkunnas av månglans

I det guldvingade bivist
En kringljungad gudinna
Vandrande i leden sist
Blott skuggorna ser
Uti de blidaste ögenpar
Norrskenslågor brinna
Med sidenröst och stämma klar
Natursång hon ger

[Ref:]
Och när nyfmer sin drottning i daggskrud klätt
Invid solvridna torrfuror knotiga skellett
Nu alverna omsvärmar henne tätt
Men de äro blott synliga för hedning och vätt

En ceremoni hålls vid bäckens rand
Ljungdoft när vart sinne
Till kungsätet hon ger sin hand
Under gycklande stjärnljus

De ädla väsen med nattens kraft
I det spindelvävda linne
Dricker daggdroppars näringssaft
I föreningens rus

[Ref:]
Och när nyfmer sin drottning i daggskrud klätt
Invid solvridna torrfuror knotiga skellett
Nu alverna omsvärmar henne tätt
Men de äro blott synliga för hedning och vätt


5. BÄCKAHÄSTEN

En reslig dräng av bergmansätt
I toglig alvskog gingo
En höglandssång hans lynne klätt
Som ton ur bäckar fingo
Där vattenandars serenad
Manar liv ur djupet
Den stjärnelysta hästdryad
Bär dräng mot forfallstupet

Sinnesvill, förrutan värn
Långt nord om hemlandsgärden
Vid hovmönstrad mosses tjärn
Skrider midnattsfärden
Furomgjuten, skogens gäst
Av fagerlek förblindad
Du ryttare av rännilshäst
Med arm om manen lindad

[Ref:]
Där vitterdimmor tåga
Vid den nådeslösa ström
Skola bäckahästen kuva dig
In i sorgens dröm
Hjärtefälld du lyder
Under bäckahästens makt
Förhäxad utav sagohamn
Som friden ur dig bragt

Furor skugga manshög vall
Och forsen frisk i flöde
I hymnrik natt nu gaddkristall
Vävs på källan öde
I rolös, ilsnabb månskensritt
Blott silverman till tyglar
På allt längre rygg i skenet vitt
Längs barrskogsmörka hyglar

På dunkelgröna hällen, matt
Stannar näcken frände
En hednasignad offerskatt
krävs vid tittens ände
Av sagohamn i hogfälld skrud
Dess prakt i vattnet speglas
Om du ej lyder nidrans gud
Din själ i ån förseglas

[Ref:]
Där vitterdimmor tåga
Vid den nådeslösa ström
Skola bäckahästen kuva dig
In i sorgens dröm
Hjärtefälld du lyder
Under bäckahästens makt
Förhäxad utav sagohamn
Som friden ur dig bragt


6. ÅRSTIDER

[Sommar:]
Nu det flöjtar om barrverkens yviga man
I lavlupna grenar hos furor och gran
kådoströmmar störta fram i barkfårors ban
Och mossa stammens rot bekransar

[Höst:]
Stormens anderöster genom lövsalen röd
Där dvärgbjörkar flamma i den höstliga glöd
Den kämpalystne gudom bringar sommaren nöd
Fallna löv i vinden dansar

[Ref:]
I fröjdestinnad bunad
Av fyra makters tid
Där hällen ligger runad
Av skalder, störst är nordan
Och aldrig läggs den nid
En konungslig fullbordan

[Vinter:]
Frost har tronat fjällvärld och snöbäddat land
kristallisk isöken längs dess strand
Fimbulkylan kväver likt en rovriddarshand
Blodet tjälas, ty den dräper

[Vår:]
Kylan löser sin snara kring insjö och länt
Det bittra vargavädret äro försvänt
Solens strålar markens lyster nu återtänt
Runt åar vattenröken väper

[Ref:]
I fröjdestinnad bunad
Av fyra makters tid
Där hällen ligger runad
Av skalder, störst är nordan
Och aldrig läggs den nid
En konungslig fullbordan


7. MOSSGRUN KÖLNAR

Det täta och spöklika dis
Mossfrun kölnar
Belägrar nu ensnårens ris
Mossfrun kölnar
Uti purpursärk och tussmörkrets krona
Töcknets fru, slande vis
Flomaker trona

Den kvävande survedsrök
Mossfrun kölnar
Sedd av korpinna och hök
Mossfrun kölnar
Nu den böljar fram kring björkarna slanka
Från kitteleld i häxornas kök
Vid mossdyn den sanka

[Ref:]
Natten kargas
Tystnad sargas
Av ketteltrumma under jord från överväxra salar
Natten kargas
Tystnad sargas
Övesinnlig hjältevärs över vildmarksvigda dalar

I urskogen mäktigt grov
Mossfrun kölnar
Dimröken finner sitt rov
Mossfrun kölnar
Alla vilseleds till överdomens fäste
Utsätts för det yttersta prov
I gastligt näste

En vålnad ur sot och dy
Mossfrun kölnar
Över taknock i fäboby
Mossfrun kölnar
Från de fångade hörs klagogråten
Ekande mot gråmulen sky
Längs äventyrsstråten

[Ref:]
Natten kargas
Tystnad sargas
Av ketteltrumma under jord från överväxra salar
Natten kargas
Tystnad sargas
Övesinnlig hjältevärs över vildmarksvigda dalar


8. VÄTTAR OCH JÄTTAR

Spår synes löpa på sjöisens flak
Nu vättarna skrida fram i varsamt gemak
Ättander tåga likt frånsagan nu tjäna skal de nordliga bor

Bygden de signa mot fjälljättars makt
Svärdbrev de viska, de stitta på vakt
Som drömska figurer rundt knutar de yr
I det vintervassa snöfall med gårdsliga bestyr

Om dagen de slumra i frostförgylld håll
De trollkrafternas källa bär mot jättars gesäll
Som i tråfärder dundra med själsdräpardån
Dess varesmål, dess viderskall bärs av vind norrifrån

Statt upp alla vättar! Från berghällens slott
Så ur snö trollas liv där istider rått
Galdersånger mumlas till värn för folk och djur
En vilt förtörnad gygerhop slåss mot osynlig mur

[Ref:]
I bärsärkagång
Stenblock de slunga mot byn
Att tysta den skyddande sång

En kamp mellan vättar
och urbergets jättar

[Ref:]
I bärsärkagång
Stenblock de slunga mot byn
Att tysta den skyddande sång


9. HOLY DIVER

Holy Diver
You've been down too long in the midnight sea
Oh what's becoming of me

Ride the tiger
You can see his stripes but you know he's clean
Oh don't you see what I mean

Gotta get away
Holy Diver

Shiny diamonds
Like the eyes of a cat in the black and blue
Something is coming for you

Race for the morning
You can hide in the sun 'till you see the light
Oh we will pray it's all right

Gotta get away-get away

Between the velvet lies
There's a truth that's hard as steel
The vision never dies
Life's a never ending wheel

Holy Diver
You're the star of the masquerade
No need to look so afraid

Jump on the tiger
You can feel his heart but you know he's mean
Some light can never be seen
Holy Diver
You've been down too long in the midnight sea
Oh what's becoming of me

Ride the tiger
You can see his stripes but you know he's clean
Oh don't you see what I mean

Gotta get away
Holy Diver


10. LÖVJERSKAN

På ensliga hedens mossprydda mark
Boträdet står mot höstvinden stark
kringrännes av bemantlande barl
Dess krona mot himlen spirar
En urstam bemäld längs bergland och fåld
Oskönjbar uti grenverkets båld
Lövjerkan dväljs i ovädrets våld
Bland lavar som stammen sirar

Trädandars dans i lövkronan rik
Ringdansen går till höstlig musik
Ett skådeförlopp nu döljt i mystik
Vid rösen och mörka granar
Blodströmmar sipprar ur trädrets rot
När skändaren satt sin egg vid dess fot
Den skändliga handling kräver sitt blot
Nu livslågan sakta danar

[Ref:]
Lövjerskans läkedom
Helande rikedom
Lösgör från våndans bann
Midlans kraft själdjupet fann
Lövjerskans läkedom
Helande rikedom
Skänkt utav skogsdryad
I den gåtfulla offerlunden


11. VARULSNATT

Du vargasinnen i kvälning styr
När mörker omgärdar ängd och nejd
I skepnad fager och klärobskyr
Du sakta reser dig glansfull

Du vördad voro i åldrad tro
Förseglad visdom glömd i tidens gång
Kraften ännu ur myten gro
Till eftersinning vi manas

[Ref:]
Glorvördig står månen gylld
I bida nu ljudligt kvida
En kusligt ylanda vargaskyld

Du stilla färdas vid himlens bryn
Längs stjärnbeströdda nattens led
Send i tidsbegynnelsen lägrat skyn
Och skänkt din rand över vatten

Den arma själ under månens sejd
Lekamliggjort uti skärdingfamn
Gastbesutten i skogars nejd
Tills gryningstimman befriar

[Ref:]
Glorvördig står månen gylld
I bida nu ljudligt kvida
En kusligt ylanda vargaskyld

Du vargasinnen i kvälning styr
När mörker omgärdar ängd och nejd
I skepnad fager och klärobskyr
Du sakta reser dig glansfull

Du vördad voro i åldrad tro
Förseglad visdom glömd i tidens gång
Kraften ännu ur myten gro
Till eftersinning vi manas

[Ref:]
Glorvördig står månen gylld
I bida nu ljudligt kvida
En kusligt ylanda vargaskyld


12. GYGRALOCK

"På gyllene pelare upphissat block"
Så sporde en skogman i vargaskinnsrock
Som sovit en natt vid granbergets fot
Och hörde där inunder gygrornas lock

Snart stego de upp som irrblocken gömt
Och nynnade visor så viskande ömt
Den dragande kraft i benhöljet slet
De varnande orden han hade nu glömt

[Ref:]
Ty dessa får ej nämnas vid namn
Då, ångestpendeln börjar sin eviga gång
Och han togo dessa uti sin samn
Fördvälmd utav berusning i virvlande språng
Snärjd av dess fång han leds

Likt glittrande droppar över regnbågens rand
Ett bländande strålfång ifrån regnbågens land
Det kristalliska sken i gygrornas värld

Lycksaligheten i hjärtat nu brast
Lockropens eko så träget skar vasst
Hans vädjande bön ej gör hanom fri
Nu hjälpen blott vändelrot och tidebast

[Ref:]
Ty dessa får ej nämnas vid namn
Då, ångestpendeln börjar sin eviga gång
Och han togo dessa uti sin samn
Fördvälmd utav berusning i virvlande språng
Snärjd av dess fång han leds