1. UR DENNA ELD

Ur denna eld, ur dess aska skall jag åter resa mig
Ur denna eld, ur dess lågor skall jag forma mina ord
Ur denna eld, ur dess ljus skall jag finna min väg
Ur denna eld, ur dess glöd skall jag forma vårt rike

Minns ni ej de som värnade om denna plats
De som blödde sitt blod för att stärka våra band
Harmonin som en gång förde oss alla samman
Balansen som utgjorde broarna mellan våra världar
Våra fäder är ansiktslösa inför de som försummar
Deras handlingar och seder förpassas som skrönor

Låt det ljuda från urminnes tid, hör dess bedövande klang
Hör röster vi troddes ha glömt, tala till oss genom elementen
Se symboler ristade i sten, hur de glöder med visdom och styrka
Hör vinden viska om en tid, en tid då vi höll våra huvuden högt

I ruiners vittrande skepnad kan jag ännu ana en glöd
Detta frö skall jag vörda tills mannaminnets sista dagar
För dess vidare levnad ger jag varje aktande gärning
Må dess en gång starka rötter växa sig starka igen
Bergen skall åter igen få trona sig över mylla och fauna
Dungar skall åter igen få sprudla med liv och ljud
Allt som varit grånat och vittrat skall återfå sina toner
Ur denna eld, ur dess aska skall välljud resa sig åter


2. SOKN

(instrumental)


3. FÖREVIGAD

Ändlösa vidder av den mest trolska urskog
Dess omfång behagar både blick och sinne
Spår dit ingen mänska på länge har färdats
Dit jag vandrar för att finna mitt inre lugn

Sen länge hämmad av andras bojor och trolöshet
Söker jag min fristad i dessa isolerade domäner
Där skall jag leva och vörda den jag skattar högst
Kreationens moder och väverska, min ledstjärna

Varsamt viker jag bort både snår och grenverk
För att urskilja vad som döljer sig i lundens barm
Rinnande bäckar, slingrande stigar, stenformationer
Stimulans och inspiration erbjuds att vakna ur sin dvala

Din visdom kan ej tämjas av andras lystnad
Din skönhet bleker allt stöpt av människohand
Din grymhet skall tillintetgöra de utan vördnad
Din rättrådighet skall alstra den slutliga balansen

Då dagen kommer skall även jag möta mitt öde
Då ditt tålamod ej längre orkar bära våra felsteg
Föreviga mig då din obarmhärtighet drar fram
Tälj mig ur trädets stam, hugg mig ur bergets inre


4. ILLVARSLANDE VISIONER

Hör mig nu söner av vår tid
Hör mig nu systrar av vår tid
Min röst skall höras eka ändlös
Över skändade och sargade landskap

Moder, från av allt liv som är kommet
Ser ni ej hur hon falnar och tynar bort?

Illvarslande visioner blir till verklighet
Hon talar nu om mänskans fördärv

Vreden skall komma från skyarna
Avskyn skall komma från världshaven
Marken skall splittras i tusen skärvor
Jorden skall sköljas över av mörker

Ett dunkel avlat ur mänsklig ätt
Skall följa dem till och efter döden
Må hennes bot bringa evinnerlig skräck
Låt skam tynga de som ännu lever
Kanske kan de ifall girigheten sväljs
Bringa tillbaka gamla seder och bruk

Hör henne nu söner av vår tid
Hör henne nu systrar av vår tid
Hennes skri skall höras eka ändlöst
Ifall ni ej råder bot för era synder

Illvarslande visioner döljs under ytan
Hon viskar nu om eran undergång


5. VÄSEN

(instrumental)


6. EN SEJD OCH EN SKALD

Hör hur grenar välkomnar vindar från förr
Hur de rister och rör sig i rogivande dans
Slut ögonen för att samla tankar och ord
Låt kött få vara kött och ande vara ande

I dialog med ovisshet och inre klenmod
Till ljudet av allt liv som växer och gror
En sejd i den kuvade individens namn
En skald som skiljer blotta från styrka
En skald som skiljer blotta från styrka

Detta gränsland öppnar sin vidsträckta famn
Kaos och balans råder i perfekt symbios
Inga Gudar, ej Kungar råder över denna plats
Kunskap och insikt besegrar dogm och bön

Må de värdiga gå en värdig död till mötes
Olikt de som genom livet går med osanning
Må så vara att harmoni är en befängd dröm
Men hellre dö kämpandes än stukad i tvivel

Dagen då lättja och självömkan ligger sårade
Naken in till benet och med buken blödandes
Släng dem på bålet och låt elden sluka dem
Se sedan begynnelsen spira upp ur dess förfall


7. ÀR OK FRIDR

(instrumental)


8. BLODARV

Röster, ni kallar mig
Dit hjärtat mitt finner ro
Under hennes stegrande sol
Under hennes sjunkande måne
Sägner, ni kallar mig
Bortom tunga själars tankar
Ni av förfäders renaste härkomst
Jag bär er i kropp och sinne

Det som länge har varit fördolt
Det som varit och som komma skall
Det skall jag nu få utröna
För att finna kunskap bortom tid
Det skall jag nu få utröna
För att finna kunskap bortom tid
Det skall jag nu få utröna
För att finna kunskap bortom tid

”I alms stam skall jag rista
I asks rot skall jag karva
I tidens stoft skall jag tyda
Ur eld och frost skall jag forma”

”Hedrade varde de som levt”
Hedrade varde de som kämpat”

Vi ärar er
Vi ärar vårt blod
Vi vördar er
Vi vördar vårt arv