1. ANKOMST (INTRO)

(Instrumental)


2. FEJD

Blicken söker sig mot horisonten som slutit sina portar
Månen så praktfull uppenbaras nu i nattens mäktiga valv
Vinden som bär våra segel för oss mot fiendens strand
Våra klingor glimrar i stjärnornas sken ty de törstar efter död

Bergen synes resa sig upp
Träden svajar i nattlig bris
Skrovet stöter i stenig strand
I skym av skuggor tar vi oss fram

Skenet från våra facklor tränger genom skogens sköte
Då vi smyger tysta över trädens slingrande rötter
Mot klippväggarna kan man nu se våra skuggor dansa
Låt stridshornet nu få ljuda, låt blodet nu få flyta

Marken synes nu befläckas
Vrålen kan höras eka ändlöst

Kallt stål sjunger då det klyver genom kött och ben
Vreden är väckt då vi nu sätter deras by i brand
Se hur lågorna för en stund färgar himlen röd
Se deras tempel och gudabilder vittra bort i elden


3. NATTSVARTA VINGAR

Jag skådar hur de höga tallarna reser sig ur denna stiglösa mark
Orörda och ståtliga står de praktfulla, sträckta mot gryende himmel
Morgonens första dimma rör sig ljudlöst över både sten och rot
Ja, se hur den täcker dessa skogsfyllda höjder och dalar framför mig

Ur dimmornas täcke kan jag se de mäktiga bergen uppenbara sig
Majestätiska beskådare av det förgångna, av fornstora riken och dagar
Bergsstopparna glimrar nu då solens strålar tränger sig genom molnen
Ja, se även hur runorna framhävas i morgonsolens livgivande sken

Nattsvarta vingar skall bära mig hemåt igen då natten kommer åter
Över bergskedjor, grönskande skogar och böljande hav bär min färd
Nattsvarta vingar skall bära mig hemåt åter igen då natten kommer åter
Över stridsfält, eldhärjade byar och stridande hedningar bär min färd

Ännu skall stålet höras sjunga sin skald
Ännu skall förfäders mod förtäljas åter

Ännu skall skrålen höras eka sin sång
Ännu skall själsfriden infinna sig ännu en gång


4. DEN YTTERSTA DAGEN

Dess stiltje bedövar mig, omsveper mina blödande sår
Kroppens jämmer tynar bort inför detta karga landskap

Ingen heder, inga sånger om ära och stordåd
Bara ond bråd död i djupet av denna grift
Kylan härjar djupt inne i både bål och själ
Likt klingans egg som genomborrar benet

Smärtan är ännu fastfrusen i deras ansikten
Tärda kindben och urholkade ögon stirrandes
De ser likt jag, hur skymningen kommer allt närmare
Och jag känner likt de döda, ej längre någon rädsla

Den yttersta dagen kommer när allt börjar svartna


5. AVSKED (OUTRO)

(Instrumental)