1. FJÄRRAN ÖSTER

I fjärran syn hörs klagosång från knekt och karolin
I tiotusendefalt de samlats kring
Där hövitsmän i dolda tal skyr sin egen rygg.
Hörs hatet växa stark från män omkring
När mannalik har sänkts i grav har andra tagit vid
Burit fanan högt och ärat män
Som tappra stred för kung och land och dog en hjältes död
Vår stolta fana ska bli vår igen

Genom hav och gräns vi burit hand, ristat namn i fjärran land
Länge eka sångerna vi sjöng
I fjärran öster fann vi bröd, i fjärran öster kampen ljöd
Ännu ekar sångerna vi sjöng

Skeppen fylld av kungamjöd, dränk din sorg din död
Fyll din kropp med mod och gör den stark
Röken tung som bränner sår, ondskan följder vart du går
Skördar offer döljer spår i mark

Kusten täckt av ädla skepp, svärd och lans och sköld
Vittnar om ett slag där mången dog
Stegen ekar tyst i natt från knekt och karolin
En sargad kung på häst i natten drog
När mannalik har sänkts i grav har andra tagit vid
Burit fanan högt och ärat män


2. FRÄLSARE SVART

En mulen natt han vandrade
Till regnets porlande brus
På väg från jämmer och sorg
Till lyckan i Gud faders hus

Med fingrar i kors bakom ryggen
Till själen berusad av mjöd
Han givit sitt ord om frihet
Han svurit på bibeln sin död

En utsänd han var med godhet i blick
Ett helgon från himlen den blå
"Ack de som krypen i myllan förgås,
Men jag ska giva dom frälsning ändå"

Med livet han gav till den onde
Som dukat ett bord för hans syn
Och mättad blev kroppen och själen
Av gåvor från folket i byn

En välbärgad fader de stackarna fick
I det land där solen ej når
Ett vakande öga från himlen den blå
Den Gud älskar- lyckan han får


3. HJÄLTARS KALL

Inför adel inför kung
Inför präst gav han ord ska bli man fast allt för ung
Till kungadräckt man gav gevär
Han som knappt har styrka nog att bära sköld är militär
Inför pojkar inför män
Stiger modet över reling genom segel genom lem
Svärd som klyver färgas röd
Han som sviker han är ensam och utav modet väntar död

Ser kanoners dans vid för
Ser matroser fly från däck
Män i gråt dör sorg berör
I unga pojkar ser han skräck
Tung är röken som förtär
Tung är sorgen som han bär
Att inte veta vart han far
I hav som förr så stilla var

Patroner väcker tysta värn
Män som döljer sig i rädsla ifrån skramlet utav järn
Hör ropen skalla ha råg i rygg
Höj geväret emot axeln må den brinna håll dig skygg
Inför pojkar inför män
Stiger modet över reling genom segel genom lem
Svärd som klyver färgas röd
Han som sviker han är ensam och utav modet väntar död

Ser kanoners dans vid för
Ser matroser fly från däck
Män i gråt dör sorg berör
I unga pojkar ser han skräck
Tung är röken som förtär
Tung är sorgen som han bär
Att inte veta vart han far
I hav som förr så stilla var

Inför adel inför kung
Inför präst gav han ord ska bli man fast allt för ung
Till kungadräckt man gav gevär
Han som knappt har styrka nog att bära sköld är militär
I horisonten brinner vattnet tömmer kraft i svaga ben
Skriker ut sin rädsla men det är för sent

Ser kanoners dans vid för
Ser matroser fly från däck
Män i gråt dör sorg berör
I unga pojkar ser han skräck
Tung är röken som förtär
Tung är sorgen som han bär
Att inte veta vart han far
I hav som förr så stilla var


4. ENGELBREKT

Vid kusten samlas kvinnofolk
För att få sin man i jord
Röster ekar i själen tung
Men från munnar inga ord

En rustning kall av stelnat blod
Lades fram vid hennes barm
Den visar spår av hjältemod
Fast tomt är järnet i arm

Så hon lät kasta sin slöja lät vinden ta vid
Krafter ger vika i ben
Den skrift lärde prisar vår rikshövitsman
Han ska ristas i vackraste sten
Låt fåglar få sjunga ditt namn genom skyn
Låt fåglar få bära din dröm
Till ädlaste krigare till ädlaste dräkt
Skall ditt namn aldrig falla i glöm

En färgad rustning ett minne blott
Ner i graven sänks
En sista fanfar, trumpeter, gevär
Gör så att ögonen sakta de dränks

Luften är kvav, tårarna är slut
Men i tysthet hörs fåglarnas sång
Vi ska föra hans namn genom stormarnas vind
Vi skall följa hans steg genom dödsrikets gång

Så hon lät kasta sin slöja lät vinden ta vid
Bönder med fanan så sträckt
Den skrift lärde prisar vår rikshövitsman
Stolta Engelbrekt
De lät fåglar få sjunga hans namn genom skyn
Till bönder av ädlaste dräkt
Från ädlaste krigare av ädlaste släkt
Stolta Engelbrekt!

En skugga söker genom löv
Hans grav har blivit täckt
Vild djur håller stilla vakt
När sol har blivit släckt

Vid ängens slut en örn slog ner
Skarpt var vingen sträckt
En hälsning genom vinden sjöng

Vi minns dig Engelbrekt.


5. BRÖDERS BLOD

Sista slaget väntar över åsen genom dal
Fåglar för ett budskap över byn
Samla här som står sig stark av mannafolk i tal
Må siste man ta fanan ner från skyn

Hedra män som spillt sitt blod och aldrig vänt sig om
Som vandrar över fälten över ås
Trampat över liken färgat himlen med sitt hat
Onda man från fjärran ska förgås

Bröder blod har befläckat deras händer deras själ
Minner om de slag i fjärran löd
Ondskan vilar tung i jord då stjärnor hålls i sken
Brinner för att värma liv i död

Månen följer tyste steg över man och kvinna, barn
I unga kroppar brinner ivern stor
Ett sista tal till fäders tröst hört skalders rim och sång
Att aldrig svika kraft i hand, vår bror

När rädslan är begraven och vår styrka funnit råd
Vid fälten över åsen hjältar stå
Fast vinden piskar, skär i sköld när kyla biter stål
Ska ropen skalla tunga gå framåt

När bröder faller illa och se sin broders liv i jord
Är det svårt att vända rygg, släppa tag
När ropen blir till viskning lever minnet av dem kvar

Tappra våra bröder till sista slag


6. LIVSFÄRD I BLINDO

Över mörkaste dalgång där vindar drar bi,
Göms skatter av liv, där döljs allt
Av varsamma händer de leddes bortom,
Mot helande kraft tusen falt.

Styrkan besitts ej av den, vars steg,
Ses tas på en upptrampad stig.
Känslan av frihet och väl mod förstärks,
Av att inneha frihetens val.

Fången i käftar då blodtörst tar vid,
På stenbädd hans öde nu nåtts.
Närhet av stor slagna dåd känns invid,
Slut tyr sig nära till trots.

Trädkronor suckar och ryggar tillbaks,
När slöjan av dimma når skyn.
EN man med ett hopp om ett rikare liv,
Nu ensam med fruktan i syn.

Bortom köldslagna dalar och oskuldsfull skog,
Osar bestarnas offereld tätt.
Med löften om att lycka de lockades med,
Till djupet sen aldrig de setts.

Sargat ett liv levts, med svaghet i tät,
En spricka i sfären ses svart.
Hopplösa nätter och dagar malt på,
Himlar slås sönder i natt.

Jag följer mitt inre, markerar min väg
Över otrampad mark min gestalt
Mitt inre, mitt tempel jag tyr mig till mig själv
Har ej valt en gud - jag är allt

Himlar slås sönder i natt
När slöjan av dimma når skyn


7. ONT BEGÄR

I tjugo år han levat med sorg och smärta stor
I dunklet av de mörkas dom, ett liv i rädsla bor
Ty bistra vindar klagade den natt han föddes fram
Med sorg och skam en moders gråt "Du bär ett odjurs namn"

Förpassad till ett liv av svek, ej kärlek kännas vid
I skogars famn han vilat har, i dyster, evig tid
Och den ej mot honom ler, ty mörkret är hans kall
Hans trolska händer famlar i den svarta ondskans hall

Jag ser hans sorg, jag ser hans jakt
Fast han gråter skådas lögner var på vakt
I ondskans borg, som helgon sagt
Ar det ingen som förlåter - känn förakt

Nu stundar tid av faders arv av trolldom och magi
Hans över söker villebråd i mättat raseri
Den store mig har givit guld han talat till mig har
"I svarta salar väntar jag på trohet från envar"

Guldet bringar lycka mättar munnar dukat bord
I glömska faller priset till den dag du lämnar jord
Solen skiner aldrig med; ty mörkret är ert kall
Hans trolska händer famlar i den svarta ondskans hall

En evighet av klagan följer själens sista dans
Av ont begär av lättja i dolda binds en krans
I mörka hålor brinner ljus vars liv har knutits åt
Biten blir din ånger när du ensam ror hans båt


8. VARGARS SÅNG

Genom taggtråd över stängsel har jag slitit mina klor,
Jag har skådat genom lögner med allt för svagt
Den bredaste av stigar har dolt mitt skinn för syn,
Har alltid vikit undan tittat rakt
Vem är man att dämma vem är kvinna nog att se
Att ingenting är som förut
Har slitit mina bojor har sänkt min sköld i nåd
Har lossat på min brynja här och nu

Står naken inför dig
Tro rätt tro fel om mig

Tro rätt tro fel,
Hör du vargars sång de ylar tungt i natt
Tro rätt tro fel,
Din hand bär vattnet till det frö jag satt

Har vandrat runt bland fåren
Har känt smaken av dess blod,
Sett spåren av handlingar som begåtts.
Har längtat efter kärlek efter jaget i mig själv,
Kommer styrkan när förlåtelsen har nåtts
Vem har makten över eld vem har makt att släcka törst,
Vem bär modet fram att tända ljus
Vem är krigaren i mitt inre vem tystar eran mun,
Vem öppnar upp sin dörr att dela hus

Har öppnat mina ögon frigjort bojan vid min fot,
Har krossat alla murar har gjort bot
Har öppnar mina fönster rengjort väggar ifrån sot,
Så vem är för och vem är emot


9. RES ER UPP

Fyra mån sågs komma, Fast bojor slagits på
Fast järnen slitit mannahud, Så har dom kommit för att stå
I ledet med dom tappra, gjuta kraft i mannaslag
En för alla, alla för en, ingen man är för svag.

Så! Res er upp, res er upp
Genom elden, genom askan ska vi gå
Så! Res er upp, res er upp
Över liken fram till bödeln ska vi gå

Fast vargar dolt i mörker, följt doften utav blod
Fast bödeln gjort sig synlig, så fattas inget mod
Så i ledet med de tappra, Hörs kraft i ordalag
En för alla, alla för en, ingen man är för svag.

Valkyrior dansar över eld, Demoner står i kö
Fast liken skymmer sikten, som har dom inte kommit för att dö
För i ledet med dom tappra, hölls svärd i hårda tag
En för alla, alla för en, ingen man är för svag.


10. TYSTA TANKAR

Tysta tankar söker råd,
Femton mannar väntar nåd.
Kylan biter ben och märg,
Tappra män bekänner färg.

Uti nattens kalla sken
Viljans styrka bär dess ben
Hoppet sviker ingen man,
Driver gömda modet fram
Tills vi åter når vår strand

SLÅ DIG FRI!

Skymtar lågan av en eld
Vid moders barm min längtan ställd
Köld ge vika, vind ge frid
Min moders land har vunnit strid

Fall ur glömska stolt och stark
Gjut mitt blod i fäders mark
Följt mitt nästa genom strid
Vid hans sida stolt bredvid

JAG ÄR FRI!