1. JAKTENS TID

... Bygden står stilla, en stjärnklar natt ...
... En eld fjärran skådas, ty de närmar sig ...

Fram rider trollens kung
Med vargbroder ut på jakt
Allt levade flyr, fä och frände
Blodet skall dränka denna ensliga trakt

Utav mörket i sin eviga sal,
Han ger sig ut, en törst att släcka
Här skyndar de fram på krokiga ben,
Flera liv att tas, hundra ben att knäcka

Trollherrens sällskap river sig fram,
Genom dyster skog och fruset fjäll
De dräper vad de ser och finner allt gömt,
Huvuden snart pryder deras heliga häll

Så står trakten dyster och mörk,
Solen stiger inget liv att skåda
I underjorden firas en lyckad jakt,
Sedan igen i sekler tystnad råda ...

Ve dig, mänska, du inkräktar här!
Snart trollen dig till hällen bär


2. VINDAFARD MANNISKOPESTEN

Pesten kom från Söder.
För tusen är sen.
Råttor av den falska tron.
Lik och död.

Med själar så svarta.
Som nattlig sky.
Vi jagar dem horta.
Varje gång.
Vi strider till gryning.
När varje troll har stupat.
Människopesten.
Har ej plats här.

Marken färgas röd.
Av kristna drägg.
Låt blodbadet börja: DÖ, MÄNNISKOPESTEN!

Med blod och eld.
Är vi döpta.
Is och järn.
Skapade vår vagga.
Vi rider med ulver.
Mot kampen igen.
Människokokött.
Det smakar mest.

Marken färgas röd.
Av kristna dräg.
Låt blodbadet börja: DÖ, MÄNNISKOPESTEN!

Med blod och eld.
Vi hugger ner dem.
Blixtrande blad.
Släcker sin törst.

Människopesten...
Har ej plats här.Människopesten...
Ska slitas isär.


3. SLAGET VID BLODSÄLD

Nu rör sig skogen själv
Tusen troll går som en
Inget ljud inte en viskan hörs
Krigssvin över älven körs

Snart ska de strida
Yxan mot skyn nu höjs
Panik och rädsla
Nu se kristimän böjs

På trollherrens tryne nu stiga ett grin
Han höjer sin yxa, han piskar sitt svin
Ansikten vrids till ilska andra vrids till skräck
När trollens armé rider fram
I en storm av blod och träck

Så faller man efter man
Så viner en vind av blod och lem
Mindre dock av dem troll som skyddar sina hem

Som av ett under mötes de
Kung av Jehovas folk, de som be
Och trollherrens yxa sjunker nu
Och av ett mäktig slag kungen huggas itu


4. FISKARENS FIENDE

Jag hörde en sång från djupet.
Under vågen, vågen så höga.
Blåset gråtar som en kvinna
med en död barn på hennes rygg.

På hennes rygg!

Sjövättan ger ingen bot.
Sjunger han med kalla vindar.
Människofolk flyr som lammar.
Från sjöfolkets lot.

Döda havet!
Vågor som blod!
Då hjälper dig ingen gud.
Döda havet!
Vågor som blod.
I natt far vi ut.

Vi stiger fram i natt...
Sjunga urgamla visor!
Räda mot, mot din strand.
Plundra dina byar.

Sjövättan ger ingen bot.
Sjunger han med kalla vindar.
Människofolk flyr som lammar.
Från sjöfolkets hot.

Döda havet!
Vågor som blod!
Då hjälper dig ingen gud.
Döda havet!
Vågor som blod.
I natt far vi ut.

Fiskarens Fiende!


5. MIDNATTENS WIDUNDER

Trollmakten jag ser uppe i bergen.
Försvinn du som lyser över mitt folk.
Ge dig iväg! Ge dig iväg!

Vår eviga pakt med natten skola ge oss liv,
efter ond bråd död, efter ond bråd död

Eld och blod för mitt folk
mitt svärd skola törsta för blod
blod utav evas svaga barn
blod utav kristi stam

Blod utav krististam, utav krististam

Nattens eviga kraft svärdets kalla
skärpa månens stilla ljus vinterns bleka skugga
Riv ditt hjärta, riv din själ, solens svärta,
jag är nattens träl

Trollmakten jag ser uppe i bergen
FÖRSVINN!


6. Trollhammaren

Bland skuggor rider en odjur.
Som en svarta träd.
Griper hård på en mäktig hammar.
Ut för svaga kristna blod.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!

Trollhammaren sveper igen!
Hugga ned, broder igen!
Hör det sista ropet -
Trollhammaren är här!

TROLLHAMMAREN!

Han är inte en människa.
Inte bräcklig och svag som dig.
Du ska vara maktlös.
Inga ögon ser din änd.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!

Sedan mörkret övertog.
Räds den frostens kalla fingrar.
Som griper tag och förlever.
Under kommande vinternatt.

TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!
TROLLHAMMAREN!


7. ELIYTRES

Brännmärkt av hatens eld.
Vrede och Hat.
Det Ijuva livet.
Finns på denna jord ej mera.

Urkraft och svarta makten.
Trollherrens hand.
Kallar jag vid min sida.
Att sluta pestlivet för allt.

Så sjunga nu med kalla vindar.
Höja dig som mörka skuggor.
Tåra upp dom gamla hindor.
Eliytres vaknar igen...

Låt det regna blod och eld.
Låt mig se den dag.
Då ska jag gråta av glädje.
När hela världen undan går.

...världen undan går!

Eliytres!
Fader!
Ge mig makt!
Eliytres!
Rivfader!
Ge mig död!

Allt jämt rinnen tårar.
Tårar av smärta, rädsla.
I sorg fär beslut som ej fattats.


8. NATTFÖDD

Svartkonst och magiska krafter.
I natt jag tar den som en tid var min.

Jag suger livet ut.
Blåsa till urgammal asken...
...urgammal asken!

Jag är världens mörkret.
Jag är det dödande vattnet.
Jag är livets blod.
Du ska bli pinad för dina brott.

För dina brott!

Sargad för dina synder.
Dina synder mot oss alla.
Du ska bli tukt
ad för att vi skulle helas.
Dina sår skall giva oss bot...
giva oss äntligen bot.

Jag längtar efter ett slut.
Men vet ej hur det ska ske.
Dags har kommit egentligen.

Jag är världens mörkret.
Jag är det dödande vattnet.
Jag är livets blod.
Du ska bli pinad för dina brott.


9. Ursvamp

Eld brinner inn i skogen.
Grytan rörs bland skuggor.
Vilda odjur dansar omkring.
För att starta festen igen.

Vid skymningen vi går försjunken i tankar.
Ensam vid elden, bröderna är här.
Vakna nu Rivfader och ge oss förstånd.
Gamla faders ord, ord så sann.

"Fan det här ljuset och vänd dig mot bergen.
Där månen går upp och du kommet att se.
Sanningen så gammal, sanningen så rätt.
Gå och ge till folket död och skräck..."

Genom dyster skogen stiger vi fram.
Genom människoländer rider vi fram.
Sanningen och klokhet kommer vi att se.
URSVAMP, trollfolk ge!


10.KITTELDAGS

Människofolk ej festa
Gammelfar lemlästa
Uråldrig ilska och trolldom
Häxeri blev festens slut

Så ska de nu genast stekas
som de en gång stekte oss
De ska saltas de ska kokas
Köttet skall skavas från benen loss

Måltiden nu nått sitt slut
Mätt och nöjd mången trolltrut
Småtroll kött nu river
Rivfader fram kliver

Full med hat
Präst blir mat
Han läggs på fat


11. RIVFADER

Ut långt långt långt i skogen där brinna en eld
Ut långt långt långt i skogen där springa en ulv
Sönder ska han trasa kött och ben av kristi lamm
Nu stiga ohygglig fasa ur gravens kyla mull
Och damm han kommit igen för att slita huvud
Och lem äntligen har rivfader kommit hem
Århundraden må löpa människoliv må vittra bort
Ty när den vite ormen skådas på den norra himmelen då skola rivfader stiga ur sin långa sömn för att slå ner nordens kristna plåga
Ut långt långt långt i skogen där springa en ulv
Ut långt långt långt i skogen där brinna en eld
Ur vittrans brasa stiga onda tankar fram