1. AFTER THE STORM

The streets are deserted, and laid to waste
The wind is howling through abandoned gates
Windows gape empty like the eyes of the dead
All has been done, all has been said

Decaying cities, withered and torn

After the storm
The world is unborn
After the storm
Everyone mourns

The stench of the dead is filling the air
The few survivors cry out in despair
So lost and confused, consumed by fear
Huddled together as the end draws near

Decaying corpses, hatred and scorn

After the storm
The world is unborn
After the storm
Everyone mourns

In a world of turmoil, no place is safe
We are to blame, we dug our own graves
The end of civilisation, the end of it all
Men turn on men, and society falls
…and society falls


2. IMPRISONED BY TRADITIONS

Her lips are trembling, he’s angry again
Nowhere to hide, trying in vain
Cornered again, trying to fight
The abuse continues, all through the night

This
Is
The way
It happens every day

True
Horrible
Visions
Imprisoned by tradition

For breaking the norms or for showing their hair
Some women are captured in pain and despair
Forced by mental abuse, into a bottomless hole
In the name of honour, religion and control

This
Is
The way
It happens every day

True
Horrible
Visions
Imprisoned by tradition

This, this
Is, is
The way
It happens every day

True, true
Horrible, horrible
Visions
Imprisoned by tradition


3. SKAMTYNGDA BÖNER

Mot himmelen reser sig godhetens symbol
Och synderna döljs i nattvardsvinets skål
När minnena från kammaren faller i glömskans hål

I beskydd av predikstolens svarta siluett
Får plågoandarna utlopp för sitt vanvett
Viskar i pojkens öra att aldrig berätta vad som skett

Svikna döttrar
Svikna söner
Faller på knä i tystnadens skamtyngda böner

Svikna döttrar
Svikna söner
Faller på knä i tystnadens skamtyngda böner

Mardrömmen pågår i stearinljusets sken
Pojken lämnas på det kalla golvet av sten
Och hans tårar blandas med blodet mellan hans ben

Med ansiktet dolt i sina knäppta händer
Går han in i förnekelsens djupa gränder
Men i mörkret känner han hur skräcken återvänder

Svikna döttrar
Svikna söner
Faller på knä i tystnadens skamtyngda böner

Svikna döttrar
Svikna söner
Faller på knä i tystnadens skamtyngda böner

Svikna döttrar
Svikna söner

Svikna döttrar
Svikna söner

Svikna döttrar, svikna
Svikna söner, svikna
Faller på knä, faller i tystnadens skamtyngda böner

Svikna döttrar, svikna
Svikna söner, svikna
Faller på knä, faller i tystnadens skamtyngda böner


4. WE FALL

Black smoke is rising, a sign of unease
The stench of decay, of death and disease
The chants of the praying, the cries of the child
All here before us, but we are too blind

She cries and look out over barren fields
Barren fields
All has been lost, she falls to her knees
Falls to her knees

The place she called home is standing in flames
Standing in flames
Blood soaks the earth, who is to blame?
Who is to blame?

We fall...
Dark clouds are sweeping in over the land
All hope is lost,
The end is at hand

We fall...
The plague is spreading in over the land
All hope is lost,
The end is at hand

Fall...
Fall...

The dead and the dying are filling the streets
Filling the streets
Rape and deceit, men turn into beasts
Turn into beasts

In the wake of the plague we search for the light
Search for the light
But linger in darkness, through eternal night
Eternal night

We fall...
Dark clouds are sweeping in over the land
All hope is lost,
The end is at hand

We fall...
The plague is spreading in over the land
All hope is lost,
The end is at hand

Fall...
Fall...


5. VÄRLFÄRDSSLAKT

Försvarslösa trälar
Under statens vinande piska
Vi går på knäna, vi går på knäna
Från födseln är vi dömda att tjäna
Dömda att tjäna

Hänsynslösa själar
Jagar oss mot ruinens brant
Ni går över lik, ni går över lik
Mot avgrundens rand flyr vi i panik
Flyr vi i panik

Välfärdsslakt, välfärdsslakt
I skuggan av er makt
Välfärdsslakt, välfärdsslakt
I skuggan av er makt

Medvetslösa trälar
Fast i statens glupska käftar
Vi går på knäna, vi går på knäna
På vår död finns det pengar att tjäna
Pengar att tjäna

Skoningslösa själar
Tvingar oss utför ättestupan
Ni går över lik, ni går över lik
Från avgrunden ekar våra dödsskrik
Våra dödsskrik

Välfärdsslakt, välfärdsslakt
I skuggan av er makt
Välfärdsslakt, välfärdsslakt
I skuggan av er makt


6. I KRAVALLERNAS MÖRKER

Svarta fanor vajar i vinden bakom den brinnande barrikaden
Kaos och skräck ligger likt rök över den sargade staden
Den sargade staden

Uniformerade dödsmaskiner beväpnade med laddade pistoler
Döljer rädslan bakom batongslag och dödande patroner
Dödande patroner

I kravallernas mörker
Bryter helvetet ut
Ett helvete utan slut

I kravallernas mörker
Bryter helvetet ut
Ett helvete utan slut

Revolution, de utsattas vapen
I protest mot maktstaten
För att få folket att vakna och se tyrannernas hyckleri

Revolution, de nedtystades ord
I protest spills människoblod
För att få folket att vakna och se verkligheten vi lever i

Under belägring strider det svarta blocket mot världspolitiken
Med statlig åsiktsregistrering tystas de kritiska skriken
De kritiska skriken

I demokratins namn döljs sanningen bakom murar och galler
Och rättvisan går för alltid förlorad när domarna faller
När domarna faller

I kravallernas mörker
Bryter helvetet ut
Ett helvete utan slut

I kravallernas mörker
Bryter helvetet ut
Ett helvete utan slut

Revolution, de utsattas vapen
I protest mot maktstaten
För att få folket att vakna och se tyrannernas hyckleri

Revolution, de nedtystades ord
I protest spills människoblod
För att få folket att vakna och se verkligheten vi lever i


7. DÖDSANGEST

Skräckfyllda ögon blickar in i det oändliga mörkret
Han fylls av självförakt
Och han vrider sig i vanmakt

Under sina sista timmar ställs han till svars för sitt liv
Av en befallande röst
Som ekar i hans tyngda bröst

Dödsångest
Fruktan är stark
Med tunga steg mot döden på upptrampad mark

Dödsångest
Fruktan är stark
Med tunga steg mot döden på upptrampad mark

Ångesttyngd själ
Kvävs sakta ihjäl
I dödskampens kval

Ångesttyngd själ
Är smärtans träl
I dödsskuggans dal

Rädslan kryper sakta längs hans liggsårstäckta rygg
I den eviga glömskan
Har han begravt sin önskan

Ensamhetens monument reses till minnet av hans liv
Bortom hans sista hopp
Där lämnas hans livlösa kropp

Dödsångest
Fruktan är stark
Med tunga steg mot döden på upptrampad mark

Dödsångest
Fruktan är stark
Med tunga steg mot döden på upptrampad mark

Ångesttyngd själ
Kvävs sakta ihjäl
I dödskampens kval

Ångesttyngd själ
Är smärtans träl
I dödsskuggans dal

Ångesttyngd själ
Kvävs sakta ihjäl
I dödskampens kval

Ångesttyngd själ
Är smärtans träl
I dödsskuggans dal

Ångesttyngd själ, ångesttyngd själ
Kvävs sakta ihjäl, kvävs sakta ihjäl
I dödskampens kval, i dödskampens kval

Ångesttyngd själ, ångesttyngd själ
Är smärtans träl, är smärtans träl
I dödsskuggans dal, i dödsskuggans dal


8. STAINED WHIT BLOOD

The gears of their machine,
Is grinding in the dark
Where we choose not to see
Where others die on their knees

For profit or for conquest
They torture and rape
That’s what we're forced to consume
While sending others to their doom

Stained whit blood
They have to pay
With their lives and their souls, while we just obey

Stained whit blood
We are to blame
For closing our eyes, while the world stands aflame

Machinery of pain
The eternal reign
The weak stands to fall

Machinery of death
Is choking your breath
And so do we all

The waste of their machine,
Is corpses and decay
That doesn’t show on TV '
Cause they can’t sell misery

Pretending to be blind,
With our heads in the sand
We have given in to believe
In the lie that all comes for free

Stained whit blood
They have to pay
With their lives and their souls, while we just obey

Stained whit blood
We are to blame
For closing our eyes, while the world stands aflame

Machinery of pain
The eternal reign
The weak stands to fall

Machinery of death
Is choking your breath
And so do we all

Machinery of pain
The eternal reign
The weak stands to fall

Machinery of death
Is choking your breath
And so do we all

Machinery of pain
The eternal reign
The weak stands to fall

Machinery of death
Is choking your breath
And so do we all


9. VAKANDE ÖGON

Jag flyr och söker min fristad, i min mörka vrå
Men hur mycket jag än försöker, så finns ni där ändå
Jag låser dörren bakom mig, jag tvångsisoleras allt mer
Via signalspaning mot alla, ser ni allt som vi ser

Under kamerans granskande öga kan ingen vara fri
Massövervakning i skydd av demokrati
Att flåsas i nacken av härskarens milis
Det är deras mening om frihetens pris

Ögon, ögon
Jag vill bort från era
Ögon, ögon
Vakande ögon

Ögon, ögon
Jag vill bort från era
Ögon, ögon
Vakande ögon

Mitt ansikte piskas av regnet, och fastän vardagen är grå,
Är allas ögon fyllda av rädsla, och kameran filmar ändå
Paranoida blickar och utfall, riktas mot folket var dag
Av enväldiga furstar, av företag och FRA

Under kamerans granskande öga kan ingen vara fri
Åsiktsregistrering i skydd av demokrati
Att flåsas i nacken av härskarens milis
Det är deras mening om frihetens pris

Ögon, ögon
Jag vill bort från era
Ögon, ögon
Vakande ögon

Ögon, ögon
Jag vill bort från era
Ögon, ögon
Vakande ögon


10. DOMEDAGEN

Dödsrikets mörker breder ut sig över ett öde ingenmansland
Där solens sista svaga strålar smyckar horisontens karga rand
Dödsskrik ekar fasansfullt från botten av en öppen massgrav
Den livlösa stadens slukas av lågor från ett brinnande eldhav

Ifrån fjärran blickar utsvultna gamar ut över denna döende jord
Där ondskans beväpnade siluetter speglas i svart människoblod
Själlösa skepnader får till slut sin sista vila i mörka katakomber
Då när tystnaden besegrat dånet från exploderande atombomber

Domedagen
En natt av tortyr
Ingen skonas
När domedagen gryr

Domedagen
En natt av tortyr
Ingen skonas
När domedagen gryr

Stanken av ruttnande spädbarn sprids i stadens dunkla gränder
Sorgsna mödrar döljer förgäves sin skuld i sina såriga händer
Förföljda av minnen från hundratals blodiga sekel av girighet
Där fält med vita gravstenar förkroppsliga mänsklighetens svek

Domedagen
En natt av tortyr
Ingen skonas
När domedagen gryr

Domedagen
En natt av tortyr
Ingen skonas
När domedagen gryr