1. HÖST

Träden är tomma på löv, till synes livlösa.
Parken är kall och grå, gatulyktorna skiner av melankoli.
Passerande folk smälter in bland de sorgsna träden.
Precis som löven faller de allt längre ned,
vareviga dag kommer de allt närmre livets förfall.
Vem sade att gräset är grönare på andra sidan ?
Det är fan lika förjävligt överallt.
Tårar faller hand i hand med höstlöven.
Misär finns överallt, sprids genom dessa jävla snöflingor.
Den kalla och ångestfyllda vinden slår mig i ansiktet,
likt en isig snöboll.
Jag orkar inte med ännu en vinter med denna kyla, denna iskalla ångest.
Det är is på vattnet. Jag undrar om det håller för mig...


2. SÖMNLÖSA NÄTTER

Morbida vanskapelser präglar mina drömmar
Ännu en sömnlös natt
Jag sväljer piller efter piller
I ett desperat försök att somna
Och för att återigen jagas av rättvisans varelser
I en kortvarig dröm
Min sömn försvann med dig

Ett förkastat liv, det var inte mer än rätt
att även förkasta ditt
Vareviga natt påminns jag om det dåd
som en gång gav mina läppar ett leende

Trött och illamående
vandrar jag vilset runt i rummet
spegeln reflekterar tydligt min ångest
och spyorna mitt liv
Jag spyr en sista gång
och sväljer resten av tabletterna
För en säker sömn


3. NYKTER IDAG

Jag vet inte vad som har hänt med mig
Eller hur jag skjunkit så lågt
Jag försöker låta bli att se tillbaka
Försöker låta bli att minnas
Jag är nykter idag
och det regnar igen


4. EUFORI

Nykterheten förtär mitt förnuft,
när jag i min ensamhet ser tillbaka på mitt liv.
Allt som har varit,
allt som har gått åt helvete,
har det format mig till detta livlösa svin?
Aldrig finner jag någon mening i att tänka efter.

Beroende av verklighetsflykten,
av att komma bort från allt.
Piller eller pulver, butangas eller injektioner,
allt som får mig att glömma får duga.
Det är med glädje jag gör mitt korta liv ännu kortare.


5. LIKGILTIGHETENS SLUTSTATION

Drömmar och mål
Bytes mot piller och sprutor
Känslor och funderingar
Har du sedan länge gett upp
Du känner inte längre någon ångest
Ingen kan längre skada dig
Du har sjunkit alldeles för långt ner
I denna kvicksand
Mörkret har lagt sig
och solen skall aldrig mer lysa för dig
Successivt har du fallit djupare och djupare
Det finns inte en chans för dig att kravla upp nu
Den blomsteräng du en gång stod på
har nu vissnat och dött
Ditt lidande har nåt sitt mål
Nu närmar du dig likgiltighetens slutstation

Likgiltighetens slutstation


6. VERKLIGHETSFLYKT ÄR MIN VERKLIGHET

Ge tröst i ett äckligt liv
Få ett slut på ett ändlöst mörker
Låt mig glömma en oundviklig död
Låt mig flyga igenom långsamma dagar
Ge mig hopp i en förstörd stad
Dränk mina minnen, tankar och mål
Röva bort mig från mig själv
Ta bort alla minnen som skaver i mitt huvud
Radera alla de snedsteg och misstag jag gjort
För mig dit jag slipper detta lidande
och denna ångest
Till platsen jag skapat i mitt huvud
Som egentligen saknar existens
Byggt utav ångest, skapad av hat
Vad tjänar det till att drömma
När jag ändå vet att det bara är patetiskt önsketänkande?
Låt mig få sväva bortom livets väggar
Låt min tårar få stelna och min puls sluta slå
Ta ifrån mig min löjliga önskan av att fortsätta andas
Låt mig drömma mig bort i konstgjord sömn

Och snälla, låt mig aldrig vakna igen


7. EN GAMMAL VÄN

Åh du härliga ångest
som mig äta dag för dag
även denna kväll hälsar du på ser jag
vilken tur jag har
som får ha dig som min middagsgäst
Åh du härliga ångest


8. LIVET UR EN DÅRES SYNVINKEL

Det är morgon igen och ännu en dag i flykt.
Halvfull reflekterar jag över livet och alla dess gråa nyanser.
Några klunkar till och denna tragiska stad får färg.
Alkohol, skynda, ta mig härifrån.
Minnen fördunklas, jag är som född på nytt.
En skål för ensamheten.
Jag rymmer från mig själv.


9. BLODRÖTT HAV

Jag ser i svart och vitt
Sikten är sedan länge skymd
Förlorad ute på vidsträckta vatten
Med hål i skrovet och revat segel

Himlen stänger sig ovanför mig
Moln hopar sig i hotfulla skepnader
Detta skrämmer mig, men fascinerar mig oerhört
Hoppet slukas, livet dräneras, drömmar mördas

Allt som någonsin har betytt något
förlorar sitt värde, sin egentliga mening
Jag vet inte var denna skuta kommer föra mig
Men ändå hoppar jag inte överbord

Jag vill inget hellre än att komma härifrån
Men likt en cysta klänger jag mig fast
Rädd för vad som kan hända, rädd för det okända
Ångest i tusenfald, psykisk tortyr i dess renaste form

Inget land är i sikte, inget hopp skymtar
Molnen blir allt fler och fler och tätare för var dag
Sikten är lika med noll, lönlöst att ens försöka
att se ljuset i tunneln, någon form av räddning

Därför sitter jag fast i denna båt
M/S Undergång, de fördömdas skepp
Aldrig når jag grundet, slutet av färden
Jag seglar i ensamhet på ett oroligt hav

Tankar kring död och evig sömn hemsöker mina nätter
Desperationen har tagit ett fast grepp kring mig
Men likt en cysta sitter jag fast i den befläckade relingen
Fördömd att för alltid segla på detta blodröda hav


10. ALLT JAG ALDRIG HAFT

Jag orkar inte längre, är alldeles för trött
Nu vill jag bara somna och sova förgott
Mörkret efter döden kan väl ändå inte
vara mörkare än livet jag lever?

Verklighetsflykten har länge varit min enda vän
Men när pengarna är slut så sviker även den
Under hela mitt liv har jag levt för stunden
Men nu är stunden slut
Så nu drar jag härifrån
och lämnar att jag aldrig haft