1. FÖRLORAD

Plågad av den existens jag bär
Vandrar jag likt en skugga fram i natten.
Fram längs den svarta stig vars väg leder mig till
Depressionens frusna land.
Bakom mina steg, tunga av meningslöshet,
Vissnar allt liv och förblir dött
För djupt i mitt sinne regerar
Den hatiska längtan som strävar efter dödens hand.
Jag har bemött förtvivlans sanna ansikte
Djupt i den svarta spegel jag bär.
Jag har stirrat in i den med livlösa ögon.
Jag har bemött min egen själ.
Jag är förlorad i ett hav av mörker.
Jag driver hjälplöst fram i dess dimma.
Jag hör endast ett ord eka i mitt sargade sinne
Och ordet är "farväl".

Fölorad under livets mörker.
Den mörka sidan av sinnet.
Förlorad under livets mörker.
Vars klor krossar mitt hjärta.
Förlorad under livets mörker.
Blott en skugga utan hopp.
Förlorad under livets mörker.
Fylld med enbart smärta.

Tomheten tränger sig sakta in, lockar mig allt
Närmre stupet där liv eller död besannas
Och vid detta ögonblick balanserar jag på kanten
Likt en dansös på tunnaste lina.
Jag känner hur avgrunden betraktar mig från nedan.
Tar på min själ med sin gudomliga kraft.
Som en vind svepte han genom min kropp
Och döden tog mig i armarna sina.
Under en mörk himmel förstod jag att det var det
Liv jag har som födde den död jag kände
Och med vidöppna vener lämnade jag dess plåga.
Under en mörk himmel insåg jag att det var liv
Jag bar som var tvunget att dö
Och med vidöppna vener släckte jag dess låga.


2. JORDEN ÄR SATANS HORA

(Instrumental)


3. RAPING THE HEXAGRAM

Your withered idol
Glorified through greed
By the weak and idle
Propagating Zions Breed

Hark, hear the drums
That are pounding for your doom
With the passion and fury
Of will and dreams, ambitions
Ground to dust

Wherever we set foot
The blaze of fire paint the sky
Our own crusade of retribution smites
The rulers and the ruled

Thus their corrupted lullabye
Did catch a tint of death
In Babels tower, on every hour
Our troops are marching out
And in the same tongue we hail our new saviour
"Hail!"

Their rulers, they know nothing else
Than scaring flocks of sheep
And he, the one who rules them all
Can only groan and weep

For his throne of clouds
And his pearly gates
Raise him far and high above
But his children rage
Unified by hate
What will save his sacred neck now?
Love?

Hark, hear the screams
Of Jehova as he burns
On the pyre of vengeance
And dreams and will
Ambitions, hate and lust

Jesus is dead, God, we're coming for you!


4. TRIBUT TILL SJÄLVMÖRDARE

(Instrumental)


5. EXCRUCIOR

Småflickorna behöver inget namn,
Och dit de nu kommit är de alla erkända horor.
Horor som vi skall döda för Satan...
Det är när vi utövar rituellt våld
Som vi känner att vi lever!
Deras ynkliga gråt
Och pinsamt patetiska böner om nåd
När deras bleka ansikten
Spiller tårar är som utlösning för oss.
De är tretton värdelösa
Kroppar till antalet
Som står nakna på knä inför oss.

Vi örfilar deras ansikten
Nu ej längre med något hopp.

Skogen är dunkel och våt av regn.
Vi kedjar deras skyggande kroppar
Och den slyna som släpper ifrån sig
Minsta ljud får ett revben avsparkat.

Vi börjar att vandra till platsen
Som länge väntat på att få famna kropparna.

Ahh,
Våra hjärtan slår hårdare än någonsin förr.
Vad nu !?
Ett horbarn ropar efter sin gud !
Vredgad av extremaste hat går
Jag fram till slynan.

Jag tvärsliter ner henne mot marken
Och med ena foten i nacken
Och händerna runt hennes panna
Så sänder jag henne till helvetet
Skocken av horor gråter till vår belåtenhet.

Vandringen fortskrider.

Jag hör att vi inte längre är ensamma
Råttor,
Vargar,
Rävar och korpar är i vår närhet
För att beskåda den rituella slakten...
En tid har gått
Vi är framme.
Några av hororna har fått släpas
De sista kilometerna
Dock är de vid liv.

Nu hjälps vi åt för att lägga
Mindervärdig efter mindervärdig
På vårt stenaltare av lusta.

In deli'rem vicae cedo
Ludos viri non assue'vi.
Vide !
Ades !
Ama'bo te comprehe'ndo,
Et tuo plura millia annorum purtu'rio.
Ipsa tibi blandos fudent seuna'bula morbus.
Miser lega'tus de'sinas inepti're.

Odi et excru'cior quare id fa'ciam,
Forta'sse requi'ris.
Viva'mis mea malus lega'tus.
Vale pue'lla !
Iam lega'tus obdu'rat.
At tu ce'pitis damna'tus.
Meus nox est perpe'tua una dormie'enda.
Ty dole'bis vive tibi mole'stum est.
Metus dolores, metus dolores!
Mori, infirmus, mu'lier.

Eftersom stenarna krossar
Deras skallar fylls skogen
Sakta med en påträngande blodstank.
När den trettonde kroppen skyfflats
Undan stenen har den eviga skogen
Fått sitt offer
Och de trevande själarna
Hittar snart till Satan.

Satan som existerar i oss.


6. DEN EVIGA NATTEN

(Instrumental)


7. VID KEDJAN AV KOMMANDE ÅR

En kväll i Oktober.
Jag kände mig tung
I sinnetJag var tyngd av något,
Minns ej av vad
Fast jag var så bitter
Så kände jag vällust
Jag gick ut för att andas av höstluften
Jag gick ut för att blidka det
Jag aldrig sett

Ensam,
Ingen sorg,
Bara nedstämd
Ensam,
Inget hat,
Bara sviken

I timmar vandrade
Jag genom kvällens
Och nattens dis
I timmar tomt stirrandes,
Jag mötte ingen
Ville jag tala med någon ?
Ville jag vara för mig själv ?
Jag befann mig en bra bit in
I skogen då jag kände något
En människa ?
Här och nu ?!

Jag hörde snyftningar
Och bakom regntung ungbjörk så
Skymtade jag en flicka
Hon såg vilsen ut.
Jag ropade "Hallå !"

Hon gjorde ingenting,
Grät till jorden,
Klädd i trasor
Det var någonting
Jag längtade efter
Jag tog ytterligare ett steg emot henne
Hennes ögon,
Kropp och läppar
Mitt hjärta bultade hårt när
Jag tog de sista stegen
Fram till henne
Jag tog henne i min famn
Kall som en sten,
Hon utbrast:
"Jag är vilsen..."
Jag ville trösta henne,
Hon vill hem! Hon sade:
"Hjälp mig hem !"

Jag såg föraktfullt på henne
Skulle jag bara ge iväg henne efter
Alla år av vandring
Med hopp om en sån här situation ?
Hjälper jag henne nu är hon min......
Jag kände mig lurad
Vad var det egentligen
Jag hade väntat på ?
Då lossade spärren
Och mina händer tog tag i hennes
Veka strupe
Hennes ögon började blinka hetsigt
Hon började slå mot mitt ansikte,
Sprattla med benen
Och hennes söta ansikte förvreds
Och såg otäckt ut
Hon ropade efter hjälp
Den hjälp som var obefintlig !

Jag tryckte väldigt långsamt
Tummen mot hennes hals
Jag drog ut på hennes död
Denna vilsna tös som
Jag skulle ha kunnat ta med
Till hennes hem
Som skulle ha kunnat bli min !

Fast det här var det enda
Sättet att övervinna
Hennes viljahon dog med ansiktet
I en ton av blått och med
styva bröstvårtor
Och svullna läppar
Jag grävde en grop i jorden,
Och med mina skakande
händer placerade
Jag hennes kropp,
Den vackraste jag sett,
I gropen
Och innan jag täckte henne med jord
Så kysste jag hennes kalla läppar
Och torkade bort tårarna från hennes kinder...

Vid kedjan av kommande år......
Vid kedjan av kommande år......
Vid kedjan av kommande år......


8. FRAMTID

(Instrumental)


9. DYSTOPIA

Tomma blickar som ej ser
Blanka sinnen - liknöjt dumma
Folk som bara finns, ej mer
I apati de står helt stumma

Under en himmel av stål färgad grå
Grotesk och abnorm - extrem och enorm
En kollektiv död för att paradis nå
Själsligt självmord för Sions Stjärna

Och Moses står likt en gargoyl
Och skådar ett folk som han hjälpt (att förslava)
Med svek och med list gav han glömskans asyl
Och sakta men säkert ett trälfolk framavla

Dumheten spirade friskt från sitt frö
I Davids hus, o Hosianna
Korset och stjärnan, de hjälper oss dö
Ex terra, deus excelsi - ej stanna!

Så torn av betong och kyrkor av glas
Står tomma och skäms ej för lögnen de var
Och sexuddens folk av Abrahams ras
De skrattar och fröjdas i eviga dar

En behornad gud i det dunkla och kalla
Sörjer en mänsklighets nedgång och fall
Och Lögnens Fader, av sjukdom och galla
Hånskrattar rått från sin himmelska hall


10. BRUTALT MORD

Alla dessa jävla värdelösa
Människor omkring mig !
De gör mig illamående.
Överallt på stadens gator och torg,
Fullt av meningslösa idioter.
Kärlekens hjärta krossas av hatets hammare.
Överallt finns hus, byggnader
Och vägar.

Jag önskar och tror
Att allt skall skoningslöst förintas,
Jämnas med marken.

Jag vill samla ihop en armé
Av mordiska människohatare
Och rusta dem med vapen;
Gevär,
Yxor,
Knivar,
Stenar och sedan slå in dörren
På hus efter hus efter hus
Och brutalt mörda alla kvinnor,
Män och barn som möjligt är.

Solida stenar krossar sköra skallben,
Vassa knivar öppnar skrikande strupar,
Tunga yxor bräcker mäns bröstkorgar,
Skurar av gevärskulor punkterar organ.
Och lugnet efter stormen
Är att skåda de hus somv
I tystat ned,
Stå i höga infernaliska lågor
Som slickar himlen till Satans ära...
Låt aids
Och cancer svepa jordens yta,
Människan skall dödas,
Blod täcker marken.

Jag ejakulerar.


11. MISSFOSTRET TELLUS

Jag (det handlar om mig) är så förbannat less.
Less på alla de överpopulerade fittor,
De överbefolkade bögar
Som i sprudlande övertag bevandrar,
Nedfläckar var plats
På denna nu vanhelgade jord.

Hur jag än grubblar,
Hur jag än försöker finna
Någon halt av sanning
Eller förståelse (slakt, våldtäkt, mord)
Över detta så är jag
Lika undrandes
Hatandes.

När jag ser mig omkring
Så bränner hatet mig,
Det hat som glött inom
Mig sedan begynnelsen,
som på senare år fått ny sumpluft
Som ger ytterlig styrka till glöden.
För var sekund som
Jag hatar så dör
Min självbevarelse succesivt.

Jag retas av tanken
Varför dessa banala,
Livsbejakande antiväsen
Faktiskt överlever.

De borde inte leva.

Vid närmare eftertanke
Så har varken jag,
De eller du en rimlig orsak
Till fortsatt liv.
När jag vaknat upp hastigt ur
En dröm är det ibland
Som om jag vår imbecilla jord;

Missfoster Tellus från tomhetens universum
Och varit helt känslolös
Och oberörd in för den.
Varför föddes jag ?!
Vem födde mig ?!
Föddes jag för att få
Den insikt jag har nu ?!

Långsam förintelse
Stabil, vag,
Plågsam.

Världens undergång skulle inte
Ljuda högre än en nål
Som faller till golvet.

Mänskligheten är skrattretande,
Underlägsen,
Kuvad och översköljd med spyor,
Aföring och ofruktbar säd
Det ända jag bidrar
Med är mina tankar,
Var så god !

Du är ingenting,
Ditt liv har levts miljarder,
Miljarder gånger
Och lika oförmäkt har
Du tynat ur tiden.


12. BORTOM TVEKSAMHETEM

(Instrumental)