Valkyria (SWE) : Väsens Hymner
Letras
1. ÅKALLAN TILL FÄDERNA
Fäder i tallösa leder i stolta skyhöga stammar
Världshav vars vågor gå med våldsamt dånande kammar
Fäder
Fäder i tallösa leder i stolta skyhöga stammar
Världshav vars vågor gå med våldsamt dånande kammar
Väldiga träd vars rötter ingen i världen mätt
Hav av omättligt djup vars botten ingen än sett
Sen jag är dock av er fast än jag själv skall försvinna
Låten för er och min snarbrunna slocknande gnista förbrinna
Stolthet lycka och prakt det är att vara av ädel stam
Härligt att driva som skum på de egna vågornas kam
Hednisk jag är och stammens odödlighet jag bär
I mitt dödliga bröst, dödlig men evig ändå
Det är min trotsiga tröst
Jag kör min kniv in i mitt bröst...
2. ALVEDANS
Vackra domäner, sank och myr
Stillat vatten, rena ängar
Dimslöjors skymning
Det är alvedans i sommarnattens dis
Jag vandrar längst bäcken porlande
Där dimman sakta stiger till
Västanvindens långa sus
Där var en ständigt dansande rörelse
Som om tusentals små vitklädda väsen
Kommit fram ur sina underjordiska gömmor
Till stjärneglans och mån upplyst
Förvandlas vatten till mjöd
Förtrollad av alvedans
3. NORR OM LJUSET
Översnöad norr om ljuset
Tusen gråa atmosfärer
Elden pyr i hjärtats grotta
Tonlöst mörker överstyppat
Elden pyr i hjärtats grotta
Vild i epileptisk vanmakt
Så går en dag så går ett liv
Så sjunker sol och sång
Jag står i mitt väsens mörker
Brinnande svart och stumt
Översnöad norr om ljuset
Tusen gråa atmosfärer
Översnöad norr om ljuset
Tonlöst mörker överstyppat
Elden pyr i hjärtats grotta
Vild i epileptisk vanmakt
Så går en dag så går ett liv
Så sjunker sol och sång
Jag står i mitt väsens mörker
Brinnande svart och stumt
Översnöad norr om ljuset
Tusen gråa atmosfärer...
Om min blick har förlorat sin synkraft
Har universum förlorat sitt allt
4. SURTS GRYNING
I sömnen bäras hän av vågor
Hän och hem till natt och nordan
Thurz sopar rymden ren och orubblig
Lyfter sin hammare, singnar den döde
Bäras hän av fullständig glömska
Mäktig rik vävande mönster av ljud
Ödslande tidens håvor svall att sjunka under sitt öde
Bäras hän för att icke vara där lågor slår upp
Ur surts gryning blott hem och natt
Gudarnas sömn snarast likt döden
Mäktig rik vävande mönster av ljud
Ödslande tidens håvor svall att sjunka
Bäras hän för att icke vara där lågor slår upp
Ur surts gryning blott hem och natt
Gudarnas sömn snarast likt döden
I sömnen bäras hän av vågor
Hän och hem till natt och nordan
Thurz sopar rymden ren och orubblig
Lyfter sin hammare, singnar den döde
Lyfter sin hammare, singnar den döde
Singnar den döde
5. MÖRKA VATTEN
Alla vilda vågor skall sjunka i havet en gång
Alla röda lågor skall sluta sin dånande sång
Alla heta vårar skall slockna i ingenting
Och du skall väl också stanna vid gränslösa vattens rand
Å stryka din feberpanna med ångestskälvande hand
Smärtor som sårar driver vågorna kring
Vi suger ur mörka vatten en visshet att allt skall dö
Skepp som skildes i natten mötas på tystnadens sjö
Mötas på tystnadens sjö
6. SÅNG AV DE GÅNGNA
Jag minnes dig skog
Och min sång om dig
Är mitt släktes sång
Jag minnes dig skog
Och min sång om dig
Är mitt släktes sång
Är mitt släktes sång
Sång av de gångna, sång ur skogarnas sommar och höst
Sång av de gångna, sång ur skogarnas sommar och höst
Sommar och höst
Tigande sågo de dagarnas skiftning, spelet av skugga och ljus
En gång stige du stilla och lågmäld
En gång finne du ord och röst
Tala min skog vinden dig hjälper
Så som Odin gav mig ande
Och Frej mitt sköte
Tala min skog vinden dig hjälper
Tala min skog
7. NORDENS GALDR
Med glömskans väv kring bleka pannan spunnen
En plötslig död har brutit ögats hinna
Och iskall ångest rinner genom munnen
Ditt ansikte är saligt uppåtvänt
Du är förlorad
...av Galdrn, av natt och ron
Av Galdrn, av natt och ron
Av Galdrn, av natt och ron
Du är förlorad av Galdrn, av natt och ron
När solen bryter askgrå gryningsslöja
Är drömmens land av stenar översållat
I nakna kronor vindars ekon dröja
Av dödens andedräkt är allt förtrollat
På templets trappa ligger du med glömskans väv
Kring bleka pannan spunnen
En plötslig död har brutit ögats hinna
Och iskall ångest rinner genom munnen
Ditt ansikte är saligt uppåtvänt
Du är förlorad av Galdrn, av natt och ron
När solen bryter askgrå gryningsslöja
Är drömmens land av stenar översållat
I nakna kronor vindars ekon dröja
Av dödens andedräkt är allt förtrollat
Du är förlorad...
8. VÄSENS HYMNER
Storlommens dystra skri höres från vildmarkens svarta tjärnar
Väsens hymner under rötter och sten
Nordanvinden drar med sig döda löv och grenar
Medan hornen ljöd brände de sin konung
Medan hornen ljöd brände de sin konung sittandes i sin tron
Slavinnan troget följa sin konung in i dimma av mjöd
Tills de ledas in i död
Tills de ledas in i död
Brända ben på botten vila
Andeväsen drar fram för att strida
Styr sin kos mot höga höjder
Över berg och moln för att finna makt
och rida över regnbågens ö
Mottages av Frigg, Odins mö...
Lys våra steg, bränn oss som vet, bristande salighets före stenens evighets öde...
9. ÄRA FRÅN NORD
Kring kungens klara krigarskara
En molnväv ses vila av vapen som ilar
Fejdtrötta falla fiender alla
Blodströmmar susa och såren brusa
I spjutens kiv svann kämpars liv
Ära försvann Oden då vann
Klang stridsbranden mot stålhjälmsranden
Bet blodrivaren banegivaren Odins ekar
I uddars lekar han blodigt risar
Med bältets isar
I uddars storm och eggars gorm
Ära försvann Odin då vann
Av kungens svärd vart korpen närd
Vid flygspjuts färd i fåglarnas värld
Häxans gråa häst var härskarnas gäst
Hel trådde blek på blodsvans stek
Sår ulven slet
Svärdvåg gnydde het
Högt nådde kammen korphuvudstammen
Yxans flod kring ulven stod
Lik jag gav ulven bortom hav
Ledras adicionadas por JeanRaoulDucable - Modificar estas letras