1. WORDS FROM THE DEAD (THE LIVING WON’T LISTEN)

Wolves in the temple we are,
Locked jaw to jaw in vile opposition,
Blemish the gifts of the gods
Heaving our poison in clear-water rivers

Vargar i véum

The black sword of Surtr is ours,
Brandished to scorch our way through the masses.
The false tongue of Loki is ours,
The lies that we tell prove our best allies

Words from the dead
The living won´t listen

Fear - our deepest fears
Are written in this saga,
Seer - please talk to me
The impending doom is near

Forsworn and furtive we stand,
Patching up holes on the ships that seclude us,
Harvesting nails till the end,
The hour is nigh, the eagre´s upon us

Langrækið hafið

We battered and savaged the norns,
Took over the wheel, entangling our life-threads,
Fire and steel make the law:
Each pays its toll or burns down to ashes

Words from the dead
The living won´t listen

Fear - our deepest fears
Are written in this saga,
Seer - please talk to me
The impending doom is near


2. VÖLVANS SPÅDOM

Óðinn:

Völva! Rístu upp gamla, vitra kona.
Opnaðu dauð, hvít augun.
Horfðu í hyldýpið.
Til ókomna daga.
Völva!
Hvað sérðu? Hvernig endar þetta?


Völva:

Garm nu gräsligt skäller
framför Gnipahålan;
fjättern skall brista,
och fri blir ulven.
Då skälver Yggdrasil,
urträdet jämrar sig.

Bröder banemän bliva,
systrars barn
sitt släktskap spilla;
vindålder, vargålder,
hårt är i världen,
yxtid, klingtid,
innan världen störtas;
Naglfar lossnar.

Solen svartnar,
jord sänkes i hav,
flammande stjärnor från fästet falla
upp ångar imma, och elden lågar.

Dunklets drake flygande nalkas,
nedifrån Nidafjäll.
Människors kroppar,
på vingarna bär.

Men gammal är hon, trött är hon,
nu skall hon åter sjunka