1. FREYRS BLOD

Den förstfödde son av Yngvefreys ätt
Stupade handlöst i böljfritt kar
En miste ljus i dvärgkungars sal
Söner tog riket när fadern slets av glöd

En kung som släckte äringens törst
Då ådror tömts på blod
Barnen som gavs sotens död
Och reds av Lokes tös

Hästdisen Hel, älskade rikt
Hästdisen Hel, red kungens lik

Ett löfte om hämnd, för bevingade vän

Hör, hör deras öden
De från urgammal tid, då världen brann
De av gudarnes börd, med dödens fylgja
Med fördömelsens kall, blev söners fall

Broder mot bror, stål krossar släktskapets borg
Fälldes i strid och vars bror tyngde grenen med lik
Karg stod grav, när ulv och örn slet hans liv

Natten sväljer månen blek
I natten ett gille med skratt och lek
Rök följde objuden gäst
Och elden blev värd för fest

Sonen for över östens hav
Hård dans honom ester gav
havet kväder djupt om hans död
vid hjärtat av sjö

Horn töms för gudaätt
de som födda med skuld och ärvde förbannelsens lott
Tungt vilar ödet för hjälmbärarätt
Men hågkomsten ruvar på värv av son och drott… I kvädets sång


2. ULVHJÄRTAT

Så ung och skör, så späd och vek
Jag var kraftlös i köttet
Mig gavs där bot, att styrkan besegla
Igenom ulvens blod
Härdad av ulvens hjärta, mitt sinne svartnat
Nu myndig och hårdast av män, redo att ta mitt arv

Sex kungar skall brinna
Min makt skall gro

Jarlar och kungar sex kom till gravöls sång
Till sal med glödande fjät
De druckna ledas in
All den jord, till norr och söder, allt bliva mitt
All den jord till öst och väst, skall bliva min
Innan jag dö…

Ynglingars rike brinn med mig
Låt nu elden sluka salen, bli min grav
Illrådig kallad, men ulv till hug och tand
Mitt land skall aldrig rivas ur min hand

Kungar tolv med svek jag dräpt och stålstormen ridit
Ovän med diger här, kommen för mitt fall



3. ADILS FALL

Driven till gutars ö
Rövad av arvejord
Havets djup
vänder åter hem

Mången strid
Om riket kämpats
Fällde Ale, en Skilfingars ättefejd

Adils fall, disers kall

Vänerns kalla is
Röd av Freyrs ätt
Spjut som fälldes fann sitt mål
Konungs armring, flätat stridsnät
fyrbent Ramn, röd sken hildesvin

Ond nid var vävd för hans väg
Vid hästdrottens död väntar Hel
Makt föll från rikast av Skilfingars ätt

Där under folkets sed
In i dis-salen hästfursten red
En dans med skölden bred
Men med trollväsen sejdkraften vred
Av sejden vred, föll från bog och livet slets,
med skultens hav över jorden spreds

Och där under sveafolkets sed
In i salen den mäktige red
En dans med stridsskölden bred
Men med trollväsen sejdkraften vred
Av sejden vred, föll från bog och livet slets
Med skultens hav över jorden spreds



4. EN SNARA AV GULD

Lågt bär korpens färd
Med en buk stinn av finnfolkets hull
Och dyrast rov, en ädlings blod
Med hy ljus som nyfallen snö

Här över österns salt
I bojor utan järn
Hon vigdes vid sin faders lik
Men bidar sin tid för hämnd

Hon tvangs till att bliva brud
men bär med sig ett lov
Hans lön skall bli getens ragg
och en snara gjord av guld

En livlös man ser dagen ny
vid Lögens strand
En smyckad död i guld så röd
När månen flyr och dagen gryr vid österns rand
Blev domen fälld, en blodets gäld

Vår konung dräpt, han vilar högt i trädets sal
Han bragds om liv, av fager viv
Då månen flyr och dagen gryr vid österns rand
En konungs död i himlens glöd


5. STRIDSGALTEN

Med segelhäst från östan
kom gutars kung
Med här till Svetjuds mark
Till att pröva galtens mod
Med både eld och stål de plåga folket
rövade landet svårt
De togo guldklädd mö
furstens äkta hälft

Ottars far, den hårde skilfing
for till makans värn
till brynjeting, med drottakämpar,
att blöta blodorms svärd
En grånad man, med ett farretryne,
I skinande hjälm
Med ändlöst hat, han vätte liden,
med havsfurstens blod

” – Mitt svärd skall söndra deras lik
Till Odens ges

Då gutars herre, föll till mark,
veknade dess hird
De flydde fält och de flydde död, till Korpskogen mörk
Och sveafolket, de jaga rov
allt till skogens rand
Bland träden gömda, de slagna gäckas, att pröva sina svärd

” – Mitt svärd skall söndra deras lik
Vår gryning skola se dess blod
Deras halsar stilla galgens svält
Jag skall giva dem

Till Oden, Oden
Till Oden, deras liv ska bli korpars fröjd
Oden, era liv skall till Odens ges

Vid gryning hördes hornets sång,
I från havet till gutars värn
Hjälmar klövs till disers sång
när fursten föll för stål

Och aldrig mer skall de kämpa, då som Stridsgalten segna ned
Och aldrig mer skall svears kung, bryta ringar till sitt folk



6. AUNS SÖNER

Åter här och åter kung
Det blod som dväljs i mig
Ett arv från Frej

Jag skall bli för evigt – i Elles ömma famn
Jag skall bli för evigt – och döden jag bedrar

Giv mig tid och giv mig liv
Det blod som gavs i offer
Ska ge mig vintrar fler

Det blod som gavs
Ett offer-blot till mig själv

Fast i åldern och fjättrad av tid
Skör i modet, täljer nid
Hur kan en fader blota sin ätt
Med söner nordens marker vätt

Nio barn, jag till Oden gav
Var liv gav mången somrar
Men grå så svag och tärd

Kött värjs från röta – Av söners unga blod
Kött som värjs från röta – med söners liv

Jag skall bli för evigt – giv mig tid giv mig liv
Jag skall bli för evigt – och döden jag bedrar



7. VITTA VETTR

Giv mig död, eller för han hit
Han skall gälda mig sitt svek, eller plikta med sitt liv
För med dig, det liv som gavs av mig
Bär med dig, min vädjan och hans död

Vitta véttr
Långt bort i vinterrikets sal
Ett löfte om återkomst till maka och barn

Hans ord, var likt vårens is, blott svek
Tio stränga vintrar flöt, ej bud kom från Svetjuds son
Hon sände völvans nid och med sig en kungason
För honom hit, till mig, eller låt honom dö för sitt löftes svek

Maran rev fursten död
Född ur en makes svek
Drivas nid född av hennes hat
Och i drömmen kvävdes hans liv

En saknad råkade hans sinn
Ett kall om nordanfärd, att fara till vinterns vist
Han tvangs av folket bliva kvar
Och varnades att detta vore trolldom och sejd



8. HÅGKOMST AV ETT LIV

Här närde kungar Nordens tro
Konungaätt sprungna utav Freyrs blod,
Vilar i Svetjuds jord.

Här finns ej den forna ätten mer
Död följer år och tiden ler
Vill vi då se, att den äring och liv vi ger
Skall vissna, dö och falla ned

Inget träd för evigt stå
Även asken dör av sina sår
Även forna gudarnes ätter förgås
Endast hågkomst av ett liv består

Inget träd kan för evigt stå
Inget hjärta kan i evighet slå
Även forna gudarnes ätter förgås
Endast hågkomst av ett liv består, blott ett spår
Endast hågkomsten består


9. THE WOLFHEARTH (ENGLISH VERSION)

So young and frail, thin and weak
My flesh was feeble
I shed my frailty and gathered new strength
By the blood of the wolf
Hardened by the wolf's heart, my soul blackened.
I’ve come of age and the toughest of men, ready to claim what’s mine
Six kings shall burn, My might shall grow
Earls and a half dozen kings,
came to the funeral feast
Came to a hall with glowing strides
They were led to their death.
All land, from North to South, all shall be mine
All land from East to West, shall be mine
Before I die ...
The Ynglingars’ kingdom burns with me
Let the flames engulf the hall, become my grave
I’m called the Ill Ruler, but wolf to the bone
My land shall not be torn from my hands
Twelve kings with betrayal I slayed
And battles I’ve fought
Now enemies abound
They have come for my land