1. KARON KOMMER

(Instrumental)


2. DÖDEN SER, DÖDEN TAR

Döden ser, döden tar
Oaktat styrka, frånsett blod
Efter Stygens svarta flod
Av ändat liv finns intet kvar

Vi föds med graven som vår horisont
Varför kämpar du emot ?
Räck ditt silvermynt och gör din bot
Varför dröjer du ?

Kistan buren
Graven grävd
Eden svuren
Lungan kvävd

Vi föds med graven som vår horisont
Varför kämpar du emot ?
Räck ditt silvermynt och gör din bot
Varför dröjer du ?


3. KRAFT

Knä om knä hon skrider
Genom glas som mäter år
Fördärvet nöjt hon sprider
Där Idun ej förmår

Likt Nidhögg hårt hon gnager
Fast roten är i kropp
Så stark men ock så mager
Hon lever på ditt hopp

Dina stjärnor skall mörkna
Din sol skall bliva svart
Din tunga skall tystna
En gravsten för ett liv

Din tunga skall tystna
En gravsten för ditt liv


4. AN EMPTY PLACE

Afflicted by evil
By contempt and hate
So do you dare
To enter Her gate ?
Here dwells no kindness
No benevolence of man
Only the grudge
Of those without fate

Haunting ghosts
Deaf and blind
Starving spirits
Of the wicked kind

When the light of day
Tries to break apace
You shall find nothing
But an empty place
Cold and bleak
Lifeless and drear
Will you find peace
In the murderer’s maze ?

Känn deras tungor
Slicka din själ
Och binda din vilja
Likt en gravens träl
Ett marans virrvarr
Över tidlösa vidder
Inga levande röster
Blott dödens mäl


5. DET SISTA HAN SADE

Jag vandrar i din skugga
Och plågar din själ
Mina steg ekar
Djupt i ditt sinne

Det sista han sade
Var sant


6. OM LIVETS BESUDLADE HARG

Se hovar trenne skrapar
Damm på fruktlös jord
Se hon som väven kapar
Glänta grind i nord

Hör ruttna plankor knarra
Av dödens halta fot
Den sjukes lemmar darra
Av lust inför livets bot

Hon starka knutar knyter
Att hänga midgårds män
En köld ur djupet ryter
Och döden blir en vän

Köld i märgen brinner
Av leikins vita hand
Kall - men svetten rinner
Fri sikt mot likens strand

Hon i kroppen härjar
Besudlar livets harg
Döden frambesvärjar
Blicken tom och karg


7. SKELMISDREP

Klagosång klinga i nattkall vind
Tröstlöst den viner och smeker
Rasslar och spökar i galler och grind
Den orädd och bådande leker

Skelmisdrep
Djävulens slag nalkas
Järtecken
Bådar härulvars fader

Sjunger om tidande dunkel och nöd
I luften den rista sin runa
Förmäten och gruvlig, unken och död
Den leende visar sin nuna

Skelmisdrep
Djävulens slag nalkas
Järtecken
Bådar härulvars fader

Sotbädd bli ärorik krigares lott
När trollpackans galdrar har ljudit
Hammarn ej rå över tursarnas drott
När världarnas fjättrar har brustit


8. ALLT LJUS FÖRTVINA

Death wispered
Of the eternal
Där tid saknar mening
Villkorslös vila

Embraced
Eaten
Lost

Ett löfte mig givits
En lovsång om avslut
Skin against wood
Spirit towards Darkness

Var runa skall vittra
Allt ljus förtvina
At the gloaming of time
All life ends


9. OFFERRÖK

Korpsvarta ögon beskåda
Hur offerrök ringla
Nattsvarta moln beslöja
Oskuldens vita vingar

Likbålets arga flammor
Sveder och förtär
Mörkrets barn lämnar
Blott sot och aska

Likt skuggor kring elden de flackar
Vålnader utan substans
Ekande skrik ifrån intet
En isande kallelse

Kom med, kom med
Till värmande eld
Låt värkande lemmarna tina
Stig fram, stig fram
Ur dunklet min vän
Sträck fram bägge händerna dina


10. FARVÄL

Lägg ömt i mitt famntag ditt ändade liv
Tillsammans vi sänkas i jorden
Väl smyckad och inredd skall jag bli din viv
När själen din färdas på floden

Av dyrbara träslag man snidat mig väl
Med omsorg man ristat och målat
Skapt för ett syfte, ja död är mitt skäl
För maskar skall äta oss båda

Farväl !

Farväl jordeliv !

Din blick ej mer skåda det himmelska blå
När djupt i mitt bolster du sjunker
En mörkare hemvist din kropp nu skall få
När dö'grävarn' ger oss sitt dunkel

Av dyrbara träslag man snidat mig väl
Med omsorg man ristat och målat
Skapt för ett syfte, ja död är mitt skäl
för maskar skall äta oss båda

Farväl !

Farväl jordeliv !


11. ETT SISTA KAPITEL

När snaran hårt har dragits åt
Skall blott den fege tveka!
Då finns ej längre tid för gråt
När vågor kraftfullt eka
Förgänglighetens fält jag ser
Fast mörkret mig förblindar
Min kropp i Charons båt går ner
Och vräks af storm och vindar

Se svarta böljans hvita drägg
Ack se hur Charon stretar!
Han vrider vattnet ur sitt skägg
Och med sin båt arbetar
Med åran vitt han vågen slå
Men vågen slår tillbaka
Och himlens fönster öppna stå
Och alla skyar braka