1. Godhetens Fall

SÅ kallt och Æde, denna natt skall dÆden gro
Aldrig mer ska solen skina, aldrig mer
Till intet, trevande jorden faller i ro
Aldrig mer ska ljuset pina
NÄr ekden frÅn andra sidan brÄnner dess bo

Till flykt, Kristus och de tolv tar
AllsmÄktige herre, fÆrlorad och stupad
RÆken stiger under himlen sÅ klar

Evig Äro denna nattsliga rit
Rus sÅ starkt, fÆr alltid i vener flyta
Andlig tystnad, mina tankar flyter fritt

LÅt aldrig ljuset Återigen be
I panik det ska mÆta sitt slut
Vision sÅ kristall klar, lÅt mina Ægon se


2. Nar Helvetet Kallar

Jag blickar ut frÅn berget fjÄrran
Och hÆr ett skrik i den nattsliga tystnaden
Jag lÄttar mina vingar
Och flyger Æver nordlandets frusna vidder
Jag hÆr vargens ylande tjut,
Eka mellan de nakna trÄden
Jag ser dÆdens mÄktiga tron,
Resas pÅ det vidstrÄckta landskapet

Som ett monument af sten
DÄr i natten jag sÅg dess sken
ædelagda Är gryningsljusets strÅlar
DÄr i skogen demoner vrÅlar

HÆga djupa mÄktiga skog
DÄr Guds skapelser dog
MÆrka dystra vidstrÄckta land
DÄr mÆrkrets vÄsen vandrar i hand

Jag svÄvar ensam genom en dunkel
Och mÆrkt frysande himmel
Jag kÄnner vreden
Och min kraft stÄrks Ännu mer
Jag speglar dÆden och dess rike
I varje blick jag kasta
Jag befriar min sjÄl frÅn kropp och blod
Och fÅngas af mÆrkrets sylvassa klor


3. ...Och Om Naten Min Sjal Dansar

Det Är natten
dÅ mÅnen vilar i dimma
Djupa dalar omger mig
i mÆrka och bistra stunder
Dit skuggor aldrig nÅr
min sjÄl fÆralltid dansa

Och pÅ fjÄllet, trÄden breder ut sig
till en evig skog framfÆr mig
Med fackla i hand, pÅ min stig jag vandrar
tills mÆrkret lÄgger sin slÆja Æver mig

I ensamhet, mot slutet jag fÄrdas
Ljusets strÅlar soom vatten rinna af mig

Ett sken,
lyser pÅ mig
i mitt hjÄrta, i min sjÄl
en port,
stÅr pÅ glÄnt
i mitt hjÄrta, i min sjÄl

En reflexion af tankar
och kÄnslor
speglas i tystnadens glans
Med vidÆppna vener
och fruset blod
in i okÄndheten jag far


4. Svartvintras

Vinter natt, sÅ kall
och evigt dyster
fÆr mig bort pÅ frostiga vingar
Vinter skog, sÅ mÆrk
och evigt sÆrjande
fÆr mig till hjÄrtat af dÆdens rike

I en epok dÄr mÆrkret strÅlar sÅ mÄktigt
dÄr snÆn faller tÄt
och betÄcker markens frusna jord
I en epok dÄr skuggor aldrig vaknar
dÄr horisonten lyser svart
och sorgen drÄnker glÄdjen

Vinter vind, sÅ stark
och genomtrÄngande
Kom och ta mig bort
Vinter sÆmn, sÅ djup
och mÄktig
Vagga mig i dÆdens famn

I en epok dÄr natten aldrig kommer att tryta
DÄr Änglars vingar fÆr alltid frysa
och de af ljuset borta Är
I en epok dÄr himlens hÆjd i lÅga stÅ
DÄr mÆrkret trÄnger djupt
och ÆdelÄgger guds lilla skara

TILLS DODEN ER ALLA TAR

Natten faller genom min frusna sjÄl
Djupt inom mig hÆr jag dess kall
Jag far frÅn min kropp, tillfredsstÄlld och stark
IklÄdd dÆdens mantel sÅ svart
Allt blomstrande liv som aska blÅses bort
Med ett vingsvep, livet i ruiner falla

All vÅr smÄrta Är nu fÆr er gjord
SmÄrta som aldrig dÆr, smÄrta som trÄnger djupt
Tills dÆden er alla tar

FÆljeslagare af den falske svage profet
Som givit oss all avsky och fÆrakt
Era liv snart sin bane kommer att mÆta
Vart ni Än fÆrsÆker gÆmma, dÆden er ser
Knivar ska genomborra era hjÄrtan svaga
Och det liv han sÄgs ha skapat ska i rÄdsla fly

All vÅr smÄrta Är nu fÆr er gjord
SmÄrta som aldrig dÆr, smÄrta som trÄnger djupt
Tills dÆden er alla tar

Vi skuggar solen med vÅrt hat
Hat som fÅr blommor att vissna
Ingen frid, ingen ÅtervÄndo
DÆden slukar era sjÄlar, syndens vita trÄlar
Det som en gÅng var ett kristet liv
Nu djupt i jorden gÆmmas


5. At Fanders Med Ljusets Skapelser

MÆrkret faller Æver Svea vidder
och som vargar vi jagar i natten
Blodet dryper frÅn offer svaga
i denna tid av guds fÆrfall

Blott det bleka skenet frÅn mÅnen
reflekterar vÅra skuggor
NÄr vi far genom djupa skogar
pÅ jakt efter kristet kÆtt

Kristet kÆtt i kÄften min
mÄttar min hunger och lust
Kristet blod i strupen min
slÄcker min tÆrst och lÄngtan
Kristet kÆtt i kÄften min
utplÅnar allt ert hopp och begÄr
Kristet blod i strupen min
slÄcker allt ljus och dess avkomma

FÆr alltid pÅ jakt efter ÆdelÄggelse
jagar vi vidare i den tomma natten
Ondskan flÆdar pÅ vÅr vÄg
genom byar och Æver fjÄll

PlÅgade skrik ekar dÄr vi drar fram
blodsbelagd mark breder ut sig efter oss
Blott ett svagt eko kvarstÅr
nÄr vi helvetet nÅr


6. I Skuggan Af Nattens Herre

ändlÆs vandring i fullmÅns skymning
FÄngslad af den dunkla natten
Blodsbelagd mark drÄnker min skugga
FÆrhÄxar mitt mÆrka inre
Pervers njutning nÄr jag plÅgas
LÅgorna snart min sjÄl skall finna

Jag Är det besatta mÆrkret
I skuggan af nattens herre
Jag brinner djupt jÄvla nere
I skuggan af nattens herre

Ohelig herre af djupets krafter
FÆrnedrare af det goda
Tusen fÆrenade sjÄlar svurna i blod
Till ditt rike skall komma
SjÄlar svurna att fÆralltid hÄrska
FÆrenade dÄr stÅlet vener snittar

Jag Är det besatta mÆrkret
I skuggan af nattens herre
Jag brinner djupt jÄvla nere
I skuggan af nattens herre


7. Sand Mig En Angel Att Drapa

FullmÅne,
en vision af Satans Æga
sÅ rund och kall i natten den skina
FullmÅne,
ett sken i mÆrkret
sÅ stark och skÆn Är min pina

I detta onaturliga skede
jag dig drÄpa i starkaste vrede
Dagens skinande ljus
till graven fara med ett sus
Du som ingenting Är vÄrd
jag dig sÄnda pÅ griftefÄrd

BedrÆvelse,
nÄr allt faller i kras
Vemod,
ditt sinnes stora ras
Tragedi,
nÄr ditt slut Är nÄra
DÆden,
en viktigt vis lÄra

Din kropp,
i eld och lÅga den brinna
Din tid,
i aska och stoft den fÆrsvinna
Min sjÄl,
i nattens mÆrker den jaga
Min skrift,
nu lÄses som dÆdens saga


8. Skogsgriftens Rike

En trolsk tystnad sÄnker sig
Æver landet af en svunnen tid
En skugga kastas af vindarna
genom skogens djup den fara
MÅnljuset glimrar mellan trÄden
skenet sÅ starkt det strÅla

DÄr livet tar farvÄl, fÆrenas helvetet
nattsliga stigar breder ut dess vÄgar
En fÄrd genom livlÆsa vidder
Ljuset Är passerat och slÄckt

Kistan i jorden den ligga
kroppen Är lÄmnad och begravd
DÆdens lyster, omsluter
min vÄg att vandra
Ledd af mÆrkret, jag slutligen
fann min tid och plats

DÄr slutet nalkas, fÆrenas helvetet
DÄr Æppnas dÆdens port framfÆr mig
DÄr fÆrblir mÆrkret evigt inom mig
och skogens grav min sjÄl befriar


9. I Det Glimrande Morkrets Djup

æver blodsdrÄnkta vidder kala
Glimrande land, bered min vÄg af sorg
KÄra smÄrta, lÅt min sjÄl till dig dala
LÅngt dÄr borta, jag skymtar dÆdens borg

MÆrker! I mitt hjÄrta, trÄd fram!
DrÄnk mig i din sorg, svep ditt kalla tÄcke Æver mig
Sakta, djupare jag sjunka
BÄgare fylls med blod, natten mig tar

MÆrker! I denna eviga natt
Sveper som dimma, Æver forna fÆrglÆmda tider
LÄngtan, fÆrde mig hit
DÆden fryser min kropp, mina Ægon svartnar

Jag faller djupare och djupare
En kall hand mig till slut gripa
Inget liv berÆr mig, inget ljus mig nÅr
I det glimrande mÆrkrets djup