Otyg : Galdersang Till Bergfadern

Folk Metal / Sweden
(1997 - Unknown label)
Learn more

Lyrics



1. Galdersång Till Bergfadern
-Instrumental-

2. Fimbulfolket
Ett yverboret brödraskap i töckenlandskap färdas fram
längs en florygg i vargavädrets armar.
Med frusen längtan i sitt bröst, efter fimbulfolkets röst
I kammarherrens salar de skola finna tröst.
Och hällebergets dova stämma vilsefärdar kvalfylld tös.
in mot klippors djupa sarkofager,
En röst så ilsken, kärv och kall, över fururs pelarhall.
På lyss och lur hon vandrar och förnimmer fjällets kall.

I besmyckade kamrar,
Skrattekon hamrar.
När minnet har dräpts i mörkrets fostringssal,
I irrgångar jungfrun famlar.

I gyllenröda tempelsalen klädd i hudar, skinn och gull.
Vakar trollfar sitt månsövda rike.
Urtidsdunklets arvelott, glömskebrygdens sagoslott.
I fimbulfolkets boning råder dyster stämning blott.
Lekamliggörelse från gråstensstod i nattens svepningsskrud.
Mäktig avbild av jätteskugga reses.
Vålnadsblek och mörkersint, bergakung i fjällets klint.
Naturens äldsta allmakt dräper skoningsblint.

I besmyckade kamrar,
Skrattekon hamrar.
När minnet har dräpts i mörkrets fostringssal,
I irrgångar jungfrun famlar.

3. Trollpiskat Ödemarksblod
Skuggestalt i vintergryning hållfast i skuldror
I ådrorna sjuder träget trollpiskat ödemarksblod
På frostbeslöjad bergsklint skönjes trånande huldror
De varelser ämner förslava män av styrka och mod
En fager synvidd präglad utav fjällmyr och branter
Där ålderstigna furor resligt sträckes mot skyn
Snökristall på solddränkt gren likt isdiamanter
För vind de dansar lyriskt i ögonfägnande syn

Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd

Vittervandrad jord står klädd i vinterödslig slöja
Han lågmält skådar spåren från översinnlig värld
De synes i den djupa snön som länge sig skall dröja
I lidelsefrihetstrakt den mångbesjungna härd
Bland kitteldal och fjällrygg han beger sig att hämta
Sitt byte vars hjärteblod skall färga isen röd
I fjärran bygd där skola själaklockan höres klämta
När kölden offer krävt, skall det ätas sorgebröd

Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd

4. Ulvskrede
Mörker och måndimmors nattliga prakt
Famnar nu skogsklätt hölje
Tronar den molntyngda nordröna trakt
Med varande köld i sitt följe

Bak tigande furor på urmodig hed
I kvalfyllda skrymslen vad dväljes
Vad skärskådar girigt mot dalgången ned
Där skälvande skepnader kväljes

I skymning stryker blodhågad ulv
På hungersfärd leder fränder
Törstdriven vädrar vidfaren skulv
Med döden bak blottade tänder
Flerstämmigt rop invid granbergets block
Bryter den isande tystnad
Rödsprängda ögon i blodpälsars flock
Glimmar av otyglad lystnad

Halvdager sprids över höjd över ås
Skugghärar vakar på liden
Men sänkor och myr som av dimmorna nås
Döljes när dag är förliden

Kall äro jorden där vargbytet låg
Varmt är dess sinande flöde
Den vakande sårgam som härnaden såg
Sänker sig över den döde

I skymning stryker blodhågad ulv
På hungersfärd leder fränder
Törstdriven vädrar vidfaren skulv
Med döden bak blottade tänder
Flerstämmigt rop invid granbergets block
Bryter den isande tystnad
Rödsprängda ögon i blodpälsars flock
Glimmar av otyglad lystnad

I skymning stryker blodhågad ulv
På hungersfärd leder fränder
Törstdriven vädrar vidfaren skulv
Med döden bak blottade tänder
Flerstämmigt rop invid granbergets block
Bryter den isande tystnad
Rödsprängda ögon i blodpälsars flock
Glimmar av otyglad lystnad

5. Älvadimmans Omdaning
Älvadimmans virveldans i nattens serenad
Ett jungfruskimmer skrider över myrmakrernas mad
Dimslöjor ses nu tråda i förtrollande skådespel
Denna stjärnfagra syn har evigt präglat folktrons arvdel

Med fångarmar utav solröken tät
I skogarnas djupa höstmajestät
En aftonmö går andlösa fjät
Hon träder på den mosstäckta jord
Med kvidestårars dystra ord
Omskaldad i den fjällhöga nord

Älvalekens dolda kraft från sagoålders tid
Väver sitt töcken stillsamt upp mot den branta lid
Hos vandraren i natten som bevittnat dess ögonfröjd
Snart ångestdrömmen tränger i hjärtekammaren förtöjd

Med fångarmar utav solröken tät
I skogarnas djupa höstmajestät
En aftonmö går andlösa fjät
Hon träder på den mosstäckta jord
Med kvidestårars dystra ord
Omskaldad i den fjällhöga nord

6. Fjällstorm
Av nordlig prägel först höres viska
Den arga vind som fimbultrakter skola piska
I kulet väder
Den härdar dem som pinad ödemark beträder

Dess karga klagan så ödesdiger
Som likt ett härskri emot himlabågen stiger
Dess grymma iver
En höstlig årstidssång som tystnaden fördriver

Dess makt nu stegras, de veka fasar
Inför den stormblåst som i luftfärder rasar
Nu sorg befaras
Inunder olycksmoln där död skall vederfaras

De dystra toner som ekar åter
Besjungs av fagra stämmor som för vinden gråter
Den omlit kväver
Då, likt en vredgad gudom som sitt dödsgarn väver

Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom

Det råder vargtid och bråda dagar
Ej ens den rovlystne järv i blodtörst jagar
För regnets ilar
Bland klippors skydd då han i blodruset vilar

När nordlig fornmakt sig framåt bryter
I raseri då ilsket filmbulstormen ryter
Den själaprövar
Det starka folk som i förgätna marker strövar

Den piskar nu fjällets snöklädda rygg
Där rimfrostgrå jökultungor består
Den isande kraft så vederligt stygg
Varslar om vinter dräpande svår

Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom


7. Myrdingar - Martyrium
Hjärteslitande drama präglar märgelgrav
Rolös seglar nattravn i aftonens villande hav
Myrding dansar ljus ur banemannens frid
Tills vedermödans gryning illfundigt tar vid

Dvärglika siluetter på torvmossen sig rest
Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest
I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod
De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod

Fröjdestuken myrding bärd av martyrium
Nattravn visar stigen ut från griftens rum
I forngrå mossa inneslöts din kropp så ung
Ditt öde äro snärjt i synden töckentung

Dvärglika siluetter på torvmossen sig rest
Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest
I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod
De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod

Martyrium - Din själ har slavat för nidingsdåd
Martyrium - För banemannens skall ej ges nåd

Dvärglika siluetter på torvmossen sig rest
Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest
I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod
De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod


8. Allfader Vise
De sändebud
Allfader vise
Vid blotklippans harg de svävar
För den högste gud
Allfader vise
Nu nidingen han bävar
I ljungeldars sky
Allfader vise
De ögon skall han styra
Från ovan ty
Allfader vise
Ett offrat men vunnit fyra

I kvalvädrets mist
Allfader vise
Om natten då trollen ströva
Av ravnarnas list
Allfader vise
De lockas att dagern pröva
En dimma så grå
Allfader vise
Himmel och jord förenar
Så kall och rå
Allfader vise
Bland liktyngda grenar

Ut på de svarta hav
Sjögriftens lågor
Stiger från hövdings grav
Rök famnar natten sval
Likbål i vågor
Färd går mot högan sal

Kampeldens kung
Allfader vise
Med dvärgsmidda svärdet strider
I sinnet så tung
Allfader vise
På åtta hovar rider
När Valan spår
Allfader vise
Om förutbestämda öden
Ett undergångsår
Allfader vise
Leder oss in i döden

Ut på de svarta hav
Sjögriftens lågor
Stiger från hövdings grav
Rök famnar natten sval
Likbål i vågor
Färd går mot högan sal


9. Härnadståg
Över de hedar där isvindar slår,
I vargtid där drängsol ej synes.
Mot sorgslagna bygder nu budkaveln går,
I armmod snart bredyxor brynes.

De kommo att skända den köldstugna bygd.
Där bergjättens isvägg ej svinner.
I viljans borg de göt vredens brygd.
Nu stridsbål på åsarna brinner.

Den vredgade ätt, i urhedniskt land,
Samlas i nattens skede.
Klingor nu smides för hämndlysten hand,
Sorg ska förbytas i vrede.

De söner som fostrats av motsträvig mark,
Sig sluter till upprorets klunga.
I vindbarkat sinne en stridslängtan stark,
I enhet de kampvisor sjunga.

Nu långspjuten hagla på fiendehär.
Den lede skall blodshämnd förnimma.
I härnad fördrives nu girigt begär.
I vedergällningens timma.

Den vredgade ätt, i urhedniskt land,
Samlas i nattens skede.
Klingor nu smides för hämndlysten hand,
Sorg ska förbytas i vrede.


10. Blåkullafärden
Beångstat gastgny vid nordrikets härd,
det saktligen börjar att skymma.
Av galderkonst längs de skyar på färd,
kvinnfolk med visdomen grymma.
Deras kväde åkallar eldbäddens famn,
en mörkermakt i människohamn.
Ett bävsamt gästabud skall stå

Lömska bannor i dyrkan och rit,
i häxdans om fullmånenätter.
Från underjorden ångan så vit,
runt trånande silhuetter.
Stormar de tämja med rolösa ord,
när de samlas på sin fädernejord.
Ett bävsamt gästabud nu står

Blåkullafärdens pakt,
Hör de fallna änglarnas sång.
Trolldomens andemakt,
Är bäranmoran hin håles fång.
Blåkullafärdens pakt,
I vindburen trolsk gestalt.
Trolldomens andemakt,
Har horganatten frambefallt.

En bävsam kvällhymn drar över nol,
trollkonor prisar sin sabbat.
Ett kusligt skuggspel ej skådat en sol,
men dess bländverk mången har drabbat.
Oknytt som samlats på stenhäll och flo,
bevittnar en blodsrit på höglandets mo.
Ett bävsamt gästabud då står

När gryning stiger vid granskogens stark,
i luftfärd de stillsamt nu svinna.
De fullgjort sin mässa i ödemark,
Blåkulla synes nu brinna.
De äro börd utav ondskans rot,
de fingo kraft genom barnablot.
Ett bävsamt gästabud har stått.

Blåkullafärdens pakt,
Hör de fallna änglarnas sång.
Trolldomens andemakt,
Är bäranmoran hin håles fång.
Blåkullafärdens pakt,
I vindburen trolsk gestalt.
Trolldomens andemakt,
Har horganatten frambefallt.

11.Nordbloss Och Gasteld
Norrskenets trollsejd i vildsköna natten
maktgjuter gasteldens flammande sken
Eldfängda irrbloss på istäckta vatten
belyser då snårskog och frostsprucken sten

Böljebägarens silverklara
midvintersal under nordbloss och grant
Galderbesjungen av dråpgirig mara
Nymånens bävsamma bundsförvant





























lyrics added by Faekar - Modify this lyrics