Sweet Illness Of Mine

The whiskey bottle's almost empty,
as well as the pack of smokes
Been awake for several days now,
haunted by the memories

My heart has become colder than this room,
long time since I felt joy or happiness
All of the roses you planted have lost
their touch and faded away

Thinking back on the good times we had,
when we would laugh
The wind blew in your hair as we
drove across the country

Not even all of the world's whores
can satisfy me anymore
I've lost the spark and light,
nothing to hold close to my heart

I keep staring at the chromed .45,
lying on the living room table
A moment of silence...


I Love (To Hurt) You

Det blev för mycket igår,
jag vill inte mer
Det enda jag ser nu är
denna stengolvskalla stad,
kärnan till dessa rader,
en institution för döende kött,
glädjesteriliserad av apati,
monoton dödsbringande betong

Mitt hjärta bankar genstridigt
Kväljningar uppstår vid rörelse
En själ färgad såsom aska
En stad, ett block av misär
Kontinuerligt elände

Jag älskar dig

En Man I Sina Sämsta År

Min själ är kall och rå,
likt en rysk oljetrålare på ett
iskallt Decemberhav
All min ambition har sjunkit
Förlorad i kallduschblåsten,
begravd och klädd i dy
någonstans djupt där nere
Fientligheten är kapten,
föraktfullt beordrar Han full fart
mot grundet, mot katastrofen

Dödens Landsväg

Jag färdas längs Dödens
otursbringande landsväg,
där ett flertal människor
förlorat sina liv

Om ändå de förstörda liken
hade funnits kvar ännu,
och beprytt asfalten med
mängder av blod
och diverse kroppsinnehåll,
istället för att de skulle föras bort,
och få en ”anständig” begravning,
så skulle jag kunna njuta mer
av den här
otåligt trista bilturen

Kommer jag möjligtvis
vara den som dör härnäst?