1. I DENNA SKOG

Ute i skogen finns ett djur som spiller människoliv
Den torra snön knastrar när djuret tar ett kliv
I tusen år har det vandrat, besegrat tidens tand
I denna skog härjar nåt, hemsöker vårat land...

En varrelse driven av et bottenlöst hat

En vandringsman berätter om et lik han fann en gång
Det tillhörde en speleman som vandrat vid nattens intrång
Nu fanns bara rester kvar, han hadde sjungit sin sista sång
I denna skog härjar nåt som jagar natten lång...

En varrelse driven av et bottenlöst hat

Det vandrar över stock og sten tills det börjar gry
Om dagarna så slumrar det lång ner i tjärnens dy
För mänskan här finns inget hopp och ingen rädning, ty
I denna skog härjar nåt, hemsöker våran by...


2. UNDER FULLMANNENSSKEN

Vintern tar änn et liv

Ensam i den bitande kylan där snön yrar, förblindar
Trotsigt han reser sin näve mot den askgrå skyn

Odjur aldrig lang borta är då svältiderna är här
Djuren flockas, brungar död när mänskokött finns när

Men kylan är honom övermaktig
Långsamt han slumrar in
Och han dör som en ärofylld man
Som stred under fullmånens sken

Nu, hungerns käftar kryper till
Och tuggar i fruset ben
Inget mat skall gå til spillo
Under fullmånens sken


3. OROSTIDER

Det kryper. det krälar,
I mitt väsen, under min hud
För vi äro alla trälar,
Vår Moder klädd i dödens skrud

Jar ser en värld dö framför mina ögon
Och i min nästas anlete,
Panik som jag aldrig sett förut...

Öde gator, öde torg
Vergligheten äro ej sig lik
I staden, och människans högborg,
Ekar Moders hesa skrik

Moders hand smeker min kind,
Hennes kalla knogar mot svettig hud
Och mina organ ger långsamt upp,
Vår Moder är klädd i dödens skrud


4. AV JORD AR DU KOMMEN

Kraften i mitt grepp
Gör mina knogar vita
Mitt ansikte förvrids av hat
Når jag ut dina ögon slita

Jag fylls av ohellig frid
Jag ska ta ditt liv i natt
Känn min vrede
Känn mitt hat
Känn mitt förakt

Av jord är du kommen
Men du ska föda bli


5. FADER FROST

Fader Frost är en underlig man som fjättrar både
Folk och fä
med et grepp som stål omkring hals,
Han tvingar dem i lä

Hans skägg är stort och vintervitt
Hans anlete är barrskt och strängt

Fader Frost tittar ut över sitt rike,
Allt som han täckt med bländande kallt
Den vita snö som kräver allt
Täcker både skog och mark

De väsen som ej förbereder allt
Får snart se sina liv ta slut
Fader Frost vill ha sitt offer när han värmen
Från vårt land blåst ut

Fader Frost visar ingen nåd
Kall men rättvis är hans filosofi:
Varen ödmjuk eller förgås,
I hans rike av snö och is!


6. EN SISTA VANDRING

Vi vandrar genom vattnet
Planlöst i dimmans grepp
Sökande, spejande
Etter det som ingen sett

Våra hjärtan är svarta,
Vårt hat är allt
När dödens band är brutet,
Lyser månen kallt

Steg för steg
Andetag för andetag
Vi vandrar mot gryningen för en ny dag


7. I EVIG TID

Utan sömn i evig tid, under iskall vintermåne
Utan värme i denna kropp jag bär

Mitt väsen vittrar sönder
I jakt på levande kött
Jag förnimmer en bättre tid
Som fanns före alltig dött

En tid då skogen vacker var,
Natur och man i harmoni
Men vi äro evigt dömda till
Existens, från lycka och syfte fri

Evigt levande, evigt död


8. HAN FALLER PLAGAD NED

Av det som en gång var kraft och liv
Finns endast krossat kött och ben kvar
Att ta enn annan människas liv
Trotsar viljan av den Heliga Far
Han fallar plågad på knä och ber
Om förlåtelse och om svar

Hela marken skälver
Svarta moln tornar upp
Varpå en mäktig stämma
Höres eka:

"Du säger att du fruktar Gud, men vilket väsen
Ar det egentligen som du väljer att följa?
En god Gud som vill alla väl? Nej!
Högre makter bevittnar ditt dåd
Men leenden på sina livlösa läppar
Når, barnhjärtighet och passion är för de veka,
Så se skönheten i ditt verk"


9. ETT SISTA ANDETAG

Terror, skräck och lidande
Barmhjärtigheten vandrar i en skuggas dal
Kvar finns det hat och förakt,
Som utgör vår undergang

...Och han står bland allt,
En åskådare, en deltagare
Anklagande och medskyldig

...Och han står vid en avsats till livets stora avgrundsdjup
...Och han tar ett sista andetag fyllt av kolk och aska
Han sluter sina ögon och tar sitt sista kliv